Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Kommunens politiska ledning ställer sig bakom kravet att nämnderna ser över hur riktlinjerna tillämpas. Bild: Johnny Samuelsson

Kent Nilsson: Olämpliga bisysslor kan skada kommunens förtroende

Kommunens politiska ledning ställer sig bakom kravet att nämnderna ser över hur riktlinjerna tillämpas.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I Halmstads kommun finns ett utförligt regelverk för kartläggning av personalens bisysslor. Det är den enskilde medarbetarens ansvar att vid anställningens början och sedan årligen vid medarbetarsamtalet meddela sidouppdrag och åtaganden som sker utöver sin huvudtjänst. Det är cheferna ute i verksamheterna som har till uppgift att följa upp och reda ut tveksamheter tillsammans med förvaltningscheferna och personalenheterna. I slutändan är det förvaltningschefen som fattar beslut om att tillåta eller förbjuda en tveksam bisyssla.

Men varför fungerar inte tillämpningen av detta regelverk i vissa förvaltningar? En av de viktigaste orsakerna till behovet av uppföljning kring bisysslor handlar om förtroendeskadlighet, och det är allmänhetens förtroende för förvaltningarna och dess medarbetare som riskerar att försämras. En näringsidkare skulle förmodligen aldrig tillåta att företagets anställda sysslar med konkurrerande verksamheter.

Nu gällande riktlinjer beslutades av kommunfullmäktige 2008. Alla förvaltningar inom Halmstads kommun följer dock inte rutinerna för de anställdas bisysslor vilket konstaterades av kommunens revisorer 2017. Nu är det dags för kritik igen, denna gång från företaget Pwc som granskat rutinerna på uppdrag av kommunens revisorer.

Kommunens politiska ledning ställer sig bakom kravet att nämnderna ser över hur riktlinjerna efterföljs. Detta ökar pressen på förvaltningarna att leva upp till beslutet som togs 2008. Inledningsvis rådde det säkert stor förvirring ute i verksamheterna kring vilka bisysslor som var tillåtna eller ej. Vad är tillåtet sidouppdrag och vad är en bisyssla som är arbetshindrande eller konkurrerande? Även om den så kallade gråzonen upplevdes betydande stor i början så borde många frågetecken ha rätats ut efter alla dessa år.

Vem kan veta om en förtroendepost i en föreningsstyrelse kan skada förtroendet? Är det risk för ifrågasatt förtroende om en kommunanställd extraknäcker som ordningsvakt, eller är det arbetshindrande om extra trötthet uppstår på grund av en bisyssla som påverkar ordinarie arbete? Är det okej om en musiklärare jobbar extra som musiker på fritiden eller rent av undervisar köande musikelever, utanför sin tjänst, som väntar på plats i den kommunala undervisningen?

Förmodligen är det snokandet i de anställdas liv utanför jobbet och gränsdragningar som gör att hanteringen upplevs obekväm. Men det är just i verksamheter med tystnadskultur kring bisysslorna som avarterna kan fortgå. Detta gäller självklart inte bara personal ute i verksamheterna utan i högsta grad chefer och tjänstepersoner i den centrala förvaltningen.

Rutinerna slår fast att: ”Rätten att inhämta uppgifter får inte ske på sådant sätt att medarbetaren känner sig skyldig att lämna uppgifter om åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat hänseende”. Arbetsgivaren ska alltså visa hänsyn till medarbetarens integritet. Dialogen måste likväl föras mellan den enskilde medarbetaren och närmsta chef. Om inte förtroendet mellan parterna är ömsesidigt så finns det förmodligen även andra problem att bearbeta.