Har du hört talas om ”direktare”? Det är personer som begravs utan vänner, anhöriga eller ceremoni, alltså helt ensamma. Stockholm har landets dystraste statistik där var tionde person är en direktare. Vi är det land med flest ensamboenden i världen, och känslan av ensamhet ökar.
Tidigare har vi på grund av ekonomiska skäl inte haft möjlighet att vara ensamma på samma sätt. När det offentliga under 1960- och 70-talet tog över ansvaret för mycket av det som familjer tidigare ansvarat för (den så kallade ”statsindividualismen”) fick människor mer frihet och kontroll över sitt liv. Men samtidigt blev vi mer ensamma.
Och de som framför allt drabbas är äldre. 35 procent av alla kvinnor och 20 procent av alla män över 85 år känner sig ensamma samtidigt som 16 procent av samma grupp är ”socialt isolerade”.
Både Kristdemokraterna och Liberalerna har nu lagt fram en rad förslag för att hjälpa de ensamma svenskarna. Sjukvårds- och bostadspolitiken är några av de områden som behöver ett större ensamhetsfokus.
KD vill införa en äldremiljard för att ge kommuner ersättning om äldre får tillgång till plats på ett vårdboende inom tre månader. Läkare ska kunna skriva ut ”social aktivitet” på recept och Socialtjänsten ska ta hänsyn till "ensamhet” vid biståndsbedömningar.
Därutöver vill man höja investeringsstödet så att fler särskilda boenden ska byggas och genom det kommunala utjämningssystemet fördela mer pengar till kommuner med fler äldre. Kommuner, ideella initiativ och kyrkan ska samverka mer och effektivare för att råda bot på ensamheten.
Liberalerna vill därutöver låta ”årsrika” (ja, L:s nya benämning på ”äldre”) arbeta längre än 65-årsgränsen då arbete bidrar till både socialt sammanhang och meningsfullhet. L vill även se fler djur i vård och omsorg för att bidra till välbefinnandet.
Men framför allt framhäver både partierna att det behövs ett nationellt grepp mot ensamheten. Ensamhetsperspektivet måste genomsyra alla delar av politiken: bostadspolitik, sjukvårdspolitik och äldreomsorgen. Mer samverkan mellan det offentliga och civilsamhället behövs också.
Människor är evolutionärt anpassade att överleva tillsammans. Vi hade inte överlevt som eremiter under stora delar av historien. Dessutom behöver alla människor naturligtvis någon att prata, umgås med eller vara nära ibland.
Det har även påvisats att ensamhet kan leda till en rad följdsjukdomar.
När stressnivåer höjs på grund av ensamhet ökar risken för hjärtsvikt, stroke och depression, enligt professorn i onkologi-patologi Peter Strang. Risken att dö i förtid är lika stor vid ofrivillig ensamhet som vid rökning. Att så många äldre känner sig ensamma borde närmast betraktas som en folksjukdom.
Det är förstås omöjligt att lagstifta bort ensamhet. Problemen går inte heller att lösa enbart på ett individuellt plan. Men att både KD och L tar ensamheten på allvar är välkommet. De andra partierna borde göra dem sällskap.
Ensam är inte stark.
