Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Tittarsuccé. Trumps pressträffar har nu ungefär samma tittarsiffror som The Bachelor. TV-bolagen hotar att sluta sända, men analyserar dem i stället i timslånga panelprogram varje eftermiddag. Bild: Alex Brandon
Tittarsuccé. Trumps pressträffar har nu ungefär samma tittarsiffror som The Bachelor. TV-bolagen hotar att sluta sända, men analyserar dem i stället i timslånga panelprogram varje eftermiddag. Bild: Alex Brandon

Arvid Åhlund: Nu täljer Trump guld åt pressen igen

Dynamiken är nu i stort sett samma som inför valet 2016, då Trump tilläts ringa in till nyhetsprogram och svamla vitt och brett och länge.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Mellan maj och och februari höll Donald Trump inga pressträffar men sedan coronakrisen bröt igenom håller han en om dagen. Han gör det därför att han är vankelmodig och i knipa och för att pressen inte ska få fri lejd att forma narrativet, som man säger, vilket han också mer eller mindre erkänt.

Pressträffarna var ursprungligen ett sätt för Vita husets experter att informera allmänheten om smittans spridning, men Trump använder dem i stället för att tala i egen sak, angripa reportrar, diskutera Sverige och säga saker som inte stämmer.

Häromdagen hävdade han rätten att göra vad han vill eftersom presidentens makt är oinskränkt, vilket den inte alls är, att begränsa den är hela syftet med en konstitution och USA har en mycket vördad.

Det hela låter svajigt, men i praktiken fungerar det mycket väl. Pressträffarna har nu ungefär samma tittarsiffror som The Bachelor, en amerikansk variant på reality-serien Paradise Hotel, och de stora tidningarna bevakar dem mycket noggrant. TV-bolagen har hotat att sluta sända, men analyserar dem i stället i timslånga och mycket amerikanska panelprogram varje eftermiddag.

Dynamiken är i stort sett samma som inför valet 2016, då Trump tilläts ringa in till nyhetsprogram och svamla vitt och brett och länge, och tv-bolagen punktmarkerade honom i 18 månader och gav honom på så sätt gratisreklam för många miljarder.

Precis som nu fick han frikort eftersom han täljer guld åt pressen, även om man också bör ge honom att hans ofiltrerade sätt fick konkurrenterna att framstå som precis så ängsliga, skriptade och avskurna som de faktiskt var.

Ironin är att historien nu håller på att upprepa sig, men på konstgjord väg. Till skillnad från den rätt stela Hillary Clinton är Demokraternas kandidat inför valet i november Joe Biden en begåvad och lidelsefull kampanjpolitiker, men inlåst i karantän. Medan presidenten dominerar i alla kanaler, sitter utmanaren i källaren och sänder hemmasnickrade tv-program som ingen följer.

Så anser också en majoritet av amerikanerna att Trump hanterar viruset skickligare än vad en President Biden gjort, trots att Vita husets krishantering med få undantag varit haveri från första stund: avfärdade varningar i januari, underlåtenhet att agera i februari, försök att spela ned smittans omfattning i mars och flest döda i världen i april.

Man kan skylla på Kina eller viruset självt, men åtgärder spelar roll, det är vad hela den svenska diskussionen om Folkhälsomyndighetens strategi handlar om. Lek med tanken att Stefan Löfven förkunnat i mars att viruset "försvinner som ett mirakel” i april, eller att Angela Merkel uppmanat lokalinvånare att "befria Thüringen!” från den tyska regeringens krisåtgärder.

På papperet ska det egentligen inte gå. Trump har negligerat och förvärrat en historisk kris under ett valår. Han presiderar över en ekonomi som förlorat 22 miljoner jobb på en månad.

Han är en vandrande olycka och i ett friskt och fungerande land hade han inte varit där han är, än mindre haft korn på en andra mandatperiod. Bli inte förvånad om han vinner i november.