Nostalgi kan vara en stark längtan tillbaka till det som varit. Det är inget fel i sig att minnas svunna tider, det kan vara ett sätt att få en välbehövlig paus från nuet och vardagen. Men det kan uppstå en konflikt mellan nostalgi och att samhället hela tiden är i rörelse, morgondagen kommer alltid att vara något annat än gårdagen.
Ett tydligt exempel i en kommun på den här förändringen är arbetet med att hela tiden blicka framåt och planera för att kunna möta framtidens behov. Det kan handla om att bygga nya skolor, planlägga nya bostadsområden eller anlägga nya vägar.
För en växande kommun som Halmstad är det viktigt att ligga steget före så att det finns tillräckligt många skolor för framtidens elever, tillräckligt många bostäder för framtidens Halmstadbor, och så vidare.
För Halmstad, liksom för alla andra kommuner, behöver man också vara attraktiv för nya företag att etablera sig, det ger fler arbetstillfällen och därmed också ett bättre underlag för att locka till sig nya invånare och bättre förutsättningar att hålla en hög nivå på utbudet av kommunala tjänster och kulturella upplevelser.
Planerna på ett nytt hotell på Österskans i centrala Halmstad är ett bra exempel på hur en stad och en kommun kan utvecklas. Men här kom hotellplanerna i konflikt med det nostalgiska, det vill säga känslan av att blicka tillbaka.
När arbetet med en ny detaljplan för Österskans började konkretiseras och den lades ut på samråd uppstod nämligen en motreaktion. För högt, för stort, och inte minst, det är inte vårt Halmstad. Så har det låtit från motståndarna till hotellplanerna.
Genom en namninsamling fick motståndarna ihop tillräckligt med underskrifter för att politikerna måste behandla frågan om att genomföra folkomröstning om hotellet – och den genomfördes i samband med valet i söndags. Utfallet med ett tydligt och klart nej till hotellet med 56 procent av rösterna som var emot och 41 procent som var för. Övriga röster var ogiltiga.
Eftersom de flesta partierna före folkomröstningen sagt sig vilja följa utfallet kommer planarbetet för Österskans nu att avbrytas. Konkret innebär detta att detaljplanearbetet för Österskans skjuts ytterligare på framtiden; när dagens stora asfaltöken mitt i centrum kommer att bebyggas är det ingen som vet i dag.
Det är också en problematik kring just en folkomröstning av det här slaget, det är ytterst oklart vad ett nej till hotellplanerna innebär. Vad ska det byggas i stället på Österskans? Den frågan besvarar inte folkomröstningen. Bollen hamnar nu framför allt hos det nya politiska styret.
Om nostalgi är en stark känsla för det som har varit så finns det en annan drivkraft som behöver hanteras i en kommun som Halmstad, det är behovet av segregation. En viktig utgångspunkt i arbetet med att ta fram en ny översiktsplan under den gångna mandatperioden var att motverka den stora bostadssegregation som finns i Halmstad. Detta skulle bland annat göras genom att förbereda för en mer blandad bebyggelse på den västra sidan av staden, det vill säga i de mer välbärgade områdena.
Det är inte konstigt att det uppstår segregation, människor är olika och lika söker lika. Det är kanske den enklaste förklaringen. Men när ett samhälle planeras och bebyggs måste det till en slags motkraft till segregationen. Det kan till exempel göras genom att nya bostadsområden redan från början har en blandad bebyggelse med villor, bostadsrätter och hyreslägenheter.
I resultatet för kommunvalet i Halmstads slår också segregationen igenom tydligt. De två nystartade partierna, som båda har Halmstad i sina partinamn, har sitt starkaste stöd i välbärgade områden i västra Halmstad. Sverigedemokraterna, som också är en valvinnare genom att man vinner ett mandat, hämtar däremot sitt största stöd i Halmstads inland.
Sammantaget kommer nu Halmstads kommunfullmäktige att bestå av tio partier vilket ger ett fragmenterat politiskt landskap. Fullmäktige speglar också Halmstads starka segregation genom att de två nya partierna till stor del har sitt stöd från väster och SD har ett starkt stöd från inlandet. Att se till hela Halmstads bästa blir därför en tuff utmaning.
För utvecklingen av Halmstads kommun är det viktigt att hålla en stadig blick mot framtiden, och se till att hela kommunen är med på tåget.
Ser man till utgången av folkomröstningen och på vilka partier som gick fram starkt i valet finns det därför två krafter som behöver motarbetas, nämligen nostalgin och segregationen.
Det blir den stora utmaningen för det nya politiska styret.
