Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Arbeiderpartiets Jonas Gahr Störe gjorde ett bra val och fick med sig en solid vänstermajoritet i veckans val till Stortinget. Bild: Håkon Mosvold Larsen
Arbeiderpartiets Jonas Gahr Störe gjorde ett bra val och fick med sig en solid vänstermajoritet i veckans val till Stortinget. Bild: Håkon Mosvold Larsen

Richard Appelbom: Norska regeringen fick inga röster på corona

Trots blockuppdelningen i Norge finns respekt och samarbetsvilja mellan partierna. Høyre utlovar en konstruktiv opposition.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Det blåste tydliga vänstervindar i Norge. Efter åtta år vid makten får Høyres Erna Solberg lämna över till Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre. Arbeiderpartiet (A), Socialistisk venstre (SV) och den stora segraren Senterpartiet får egen majoritet. Men därutöver fick Miljøpartiet (MDG) och marxistiska Rødt, som ligger längre till vänster, närmare 10 procent.

Den rödgröna majoriteten är massiv, partierna som stödde den tidigare borgerliga regeringen fick knappt 40 procent av rösterna. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet (FRP), som varit regeringsparti och senare stödparti under Solberg, gick tillbaka och fick drygt 11 procent.

Coronaeffekten ser ut att ha klingat av. I våras gjorde ledande regeringspartier runt om i Europa bra val tack vare pandemihanteringen. Høyre hade i början på året bättre opinionssiffror, men tappade nu rejält.

Norge och Sverige har ett likartat partisystem. Den tidigare socialdemokratiska dominansen har resulterat i blockpolitik, där borgerliga partier har velat hålla Socialdemokraterna borta från regeringsmakten.

S(C)enterpartierna har i båda länderna lämnat det borgerliga blocket. Svenska Liberalerna och norska Liberala Venstre (V), som i måndagens val klarade spärrgränsen på 4 procent, har stannat kvar, trots tveksamheter inför högerpopulistiska FRP respektive SD.

Storstäderna blir alltmer vänster. Där gick det bra för Rødt, SV (som Vänsterpartiet fast utan den kommunistiska barlasten) och för Miljøpartiet.

Det finns dock även skillnader. FRP har inte SD:s nazianstrukna förflutna. Valdeltagandet var lägre, 76 procent mot 87 procent i Sverige.

Norska Senterpartiet är inte som C i Sverige marknadsliberalt och bejakar invandring, utan mer protektionistiskt och EU-skeptiskt. Partiet har främst gått fram på kritik av centralisering av kommuner och av statlig verksamhet. (Detta trots att Norge har mer levande småorter och landsbygd än Sverige.)

Miljøpartiet missade åter spärrgränsen, som dock är mindre brutal än i Sverige. Men MDG har haft svårt att etablera sig. Liberala Venstre och Socialistisk Venstre har konkurrerat med en tydlig miljöprofil.

Det är ändå inte säkert att det blir en majoritetsregering. Senterpartiet vill helst regera utan SV, och SV ställer egna villkor. S är med 26 procent klart störst, men inte dominerande som förr.

Oljan kan bli en besvärlig nöt i regeringsbildningen. Klimatet var en viktig fråga i valrörelsen, och Norge har ambitiösa planer på minskade utsläpp i landet.

Samtidigt är olje- och gasexport viktiga för norsk ekonomi. När andra använder fossila bränslen strömmar pengarna in. SV och än mer MDG kräver stopp för all ny oljeprospektering, andra partier håller emot.

Senterpartiet värnar landsbygden med dess behov av bilen och är mer kulturkonservativt. SV och Senterpartiet, liksom Rødt, är EU-skeptiska medan A nog egentligen skulle vilja ha fullt medlemskap. Den frågan är dock död i Norge.

Regeringsfrågan är inte helt enkel men lär lösas med en regering till vänster. I Norge går det inte att ha ny- eller extraval, lagt storting ligger.

Trots blockuppdelningen finns respekt och samarbetsvilja mellan partierna. Høyre utlovar en konstruktiv opposition. Här har svenska partier en del att lära.