Det sägs att när ledaren för en plogformad gåsflock faller ifrån tar en gås från nästa led över och håller flocken intakt. Det är som att tillfället gör ledaren, att det i varje enskilt ögonblick finns en ersättare som är redo att leda flocken. Vad som troligen är mer sant är att det är tungt att vara ledargås och att den positionen alternerar mellan gässen.
Ändå finns det en lärdom här, i många livsöden kan det vara rena tillfälligheter som banade väg till att de hamnade på ledande positioner, att de var på rätt plats vid rätt tillfälle i livet.
Att människan har en inneboende förmåga att anpassa sig till nya förutsättningar och tillfälligheter är en fantastisk egenskap.
Men tyvärr är inte alla nya förutsättningar av godo. I samband med stora konflikter och krig tvingas människor på flykt. Det vi ser nu efter Rysslands vidriga krig mot Ukraina är att många måste lämna sina hem för att få trygghet och säkerhet. Just nu är miljontals ukrainare på flykt från sitt land, och som väl är tas de emot av Europa.
Den solidariteten med det ukrainska folket är fantastisk i denna svåra tid. Men kvar i Ukraina finns de som inte kan fly, och de som aktivt väljer att stanna, kanske för att fortsätta att strida mot de ryska styrkorna.
Även i Ryssland är det många ryssar som väljer att lämna landet, men av andra skäl. Under ett allt hårdare tryck från regimen ser de ingen framtid i landet. Effekten kan bli förödande på sikt när välutbildade ryssar går i exil. Jag har full förståelse för det, men det smärtar mig ändå att personer som skulle kunna utmana Putin och hans styre inte längre finns kvar i landet.
Tidigare i veckan höll Putin ett tv-sänt tal där han gav sin beskrivning av de ryska medborgare som flyttar. Han kallade dem för ”femtekolonnare och förrädare”. Han menade också att det ryska folket kan skilja på sanna patrioter och förrädare som de ”spottar ut som en fluga som av misstag flög in i deras munnar”. Det är ett vidrigt sätt att se på sin egen befolkning.
Men jag hoppas ändå att det finns andra ryssar som kan ta deras plats, och på sikt utgöra en opposition till Putins alltmer diktatoriska styre. Det ska helt enkelt inte gå att kuva ett helt folk på längre sikt i dagens värld. Hoppas jag.
Ser man däremot tillbaka på historien finns det ett ögonblick som verkligen sticker ut i all sin hemskhet när det gällde att kuva ett folk, och som dåvarande Sovjetunionen gjorde sig skyldig till.
I slutet av andra världskriget var nazisterna på väg att lämna Warszawa som man hållit i en järnhand och vars invånare man hade terroriserat. Den sovjetiska röda armén var på väg och skulle inom kort ta över staden. Då gjorde den polska motståndsrörelsen i Warszawa uppror mot nazisterna i hopp om att bli understödda av de sovjetiska styrkorna. Men Sovjetunionens ledare Stalin vägrade att bistå staden och den röda armén gjorde plötsligt halt.
Det gav nazisterna utrymme att innan de lämnade den polska huvudstaden avrätta en stor del av den polska motståndsrörelsen, den som var redo att ta över sitt land efter kriget. Flera hundratusen polacker avrättades av nazisterna, och detta skedde medan den sovjetiska armén avvaktade.
Stalins syfte var uppenbart. Med den polska eliten eliminerad skulle det vara lättare att kuva polackerna från sovjetiskt håll, vilket också blev fallet. Utstuderat och grymt.
Trots dessa grymheter tror jag ändå på att tillfälligheter kan få oss att växa som individer. Se bara på Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj. För tre år sedan valdes den tidigare komikern till landets president, och från den första dagen av den ryska invasionen har han vuxit i sin roll som landets självklara hjälte.
Ibland är det helt enkelt så att tillfället gör hjälten. Under svåra tider kan en människa växa, och bli den som leder ett helt land. Den berättelsen ger hopp om framtiden.
