Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hur måna liberaler följer med på Sabunis resa högerut? Bild: Henrik Montgomery/TT
Hur måna liberaler följer med på Sabunis resa högerut? Bild: Henrik Montgomery/TT

Mattias Karlsson: När Sabuni driver högerut blir de liberala väljarna hemlösa

På söndagen sände Nyamko Sabuni ut en signal till väljarna, Liberalerna gör verklighet av planerna på att samarbeta med Sverigedemokraterna. De liberala väljarna blir nu allt mer hemlösa i takt med att Liberalerna driver längre högerut.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

På söndagen kom ett politiskt utspel från de fyra riksdagspartierna M, KD, SD och L som vill se en åtstramning av den migrationspolitik som regeringen nyligen har presenterat. Men viktigare än själva innehållet var så klart vilka partier som stod bakom uppgörelsen, det vill säga L och SD.

Detta är första gången som de två partierna så tydligt ställer sig bakom ett gemensamt förslag, och dessutom i en så laddad fråga som migrationen.

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni ville så klart sätta bilden av att det är SD som har anpassat sig till Liberalernas linje. En sådan tolkning får nog ändå räknas som en pyrrhusseger, för på längre sikt lär inte L få någon större påverkan på det konservativa regeringsalternativ som nu blir allt tydligare.

Den som senare på kvällen följde duellen mellan Nyamko Sabuni och SD-ledaren Jimmie Åkesson i SVT:s partiledardebatt blev nog lite förvånad eftersom enigheten mellan de två partierna var som bortblåst.

Varför samma dag basunera ut en migrationsuppgörelse som både L och SD ställer sig bakom om man nu inte är helt överens? Det finns flera svar på den frågan.

Den senaste tiden har Liberalerna skakats av en intern strid om vilken väg partiet ska välja när det gäller ett framtida samarbete med Sverigedemokraterna.

Striden vanns av Nyamko Sabuni på Liberalernas partiråd i slutet av mars, vilket innebär att Liberalerna ska gå till val på att man kan samarbeta med alla partier, inklusive SD. Söndagens migrationsuppgörelse var det första konkreta resultatet av partirådets beslut, och så klart en viktig signal som Sabuni vill skicka ut till väljarna, att partiet menar allvar med vilket regeringsalternativ man förespråkar. Denna signal är viktigare än att det faktiskt finns skillnader mellan L och SD.

Men den största vinnaren av söndagens migrationsuppgörelse var inte Liberalerna utan Sverigedemokraterna. Återigen präglas svensk inrikespolitik av den frågan som är SD:s livsluft. Under SVT:s partiledardebatt kunde Jimmie Åkesson enkelt förklara att han egentligen inte var nöjd med de förslag som man enats om utan vill gå längre, men att uppgörelsen är bättre än det förslag som regeringen har lagt fram.

På så sätt lyckas Åkesson äta kakan och samtidigt ha kvar den genom att visa att partiet tar ansvar och ändå är missnöjt med den uppgörelse man ställer sig bakom.

Sedan flyktingkrisen 2015 har Sverige skärpt migrationspolitiken rejält, vilket också har inneburit en kraftigt minskad asylinvandring. Men det räcker tydligen inte för vissa partier som vill minska invandringen ännu mer.

Det har blivit ett slags ”race to the bottom”, som det heter på engelska, en kamp om att ständigt lägga hårdare förslag som ska leda till minskad invandring, vilket framför allt M, KD och SD har ägnat sig åt de senaste åren. Nu har även Liberalerna sällat sig till denna skara.

Även om skillnaderna mellan de olika migrationsförslagen som ligger på bordet har minskat jämfört med tidigare förslag är det ändå en djup avgrund som håller på att bildas i svensk politik. Liberalernas ”sidbyte” innebär att det har bildats ett tydligt högerblock med en stark konservativ dominans, och ett block som lutar mer åt vänster.

Men det finns en skillnad mellan de två blocken. Högerblocket driver högerut medan vänsterblocket söker sig inåt mitten. I praktiken innebär detta att det ena regeringsalternativet drar åt en ytterlighetskant i svensk politik medan det andra blir mer mittenorienterat.

Att L med sin ringa storlek skulle kunna påverka de tre konservativa partierna M, KD och SD i en liberal riktning är en chimär. Frågan är i stället hur långt Liberalerna under ledning av Nyamko Sabuni är berett följa med på resan högerut.

I vilket fall som helst visar Liberalernas utveckling de senaste månaderna att partiet gör allt mindre skäl för sitt namn. Frågan är hur många liberaler som partiet har kvar till valet 2022

Det är inte en ytterligare skärpning av migrationspolitiken som Sverige behöver, utan en human politik som kan ge människor på flykt möjlighet till en fristad och skydd.

Men en sådan politik kommer Liberalerna allt längre ifrån, vilket innebär att de sanna liberala väljarna snart är hemlösa. Det är också ett sätt att behandla sina trogna väljare.