Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

VARBERG 2015-04-28 Reaktor 1 och 2 på Ringhals kärnkraftverk utanför Varberg där statliga Vattenfall är huvudägare. Vattenfall planerar att stänga kärnreaktorerna Ringhals 1 och 2 redan 2018-2020, inte 2025 som tidigare. Foto: Adam Ihse / TT / Kod 9200 Bild: ADAM IHSE / TT

När kärnkraftsmotstånd får gå före klimatpolitik

Stängningen av Ringhals reaktorer hotar att innebära import av i värsta fall polsk kolkraft.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

“Vi uppmanar er att tillåta Vattenfall att ompröva beslutet att stänga kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2 …” Formuleringen kommer från Fota4Climate, en polsk miljöorganisation som i ett öppet brev försöker övertala svenska politiker att beakta klimatkonsekvenserna av stängda kärnkraftverk.

Som konstateras i brevet pekar FN:s klimatpanel IPCC inte bara på allvarliga konsekvenser av den globala uppvärmningen, utan också på att kärnkraften kommer att behövas om de fossila bränslena ska fasas ut.

Stängningen av Ringhals 1 och 2 har debatterats flitigt under våren, efter att Moderaterna i riksdagen försökt tvinga regeringen att ändra Vattenfalls uppfattning, och se till att reaktorerna startas upp igen. Huruvida detta är realistiskt eller inte framstår mer som en teknisk fråga än en politisk. Men oavsett vad som är möjligt och ekonomiskt rimligt har Fota4Climate rätt i att stängningen kommer att få konsekvenser för klimatet. Eftersom elproduktionen i elområde 4 – Skåne och Blekinge – sedan stängningen av Barsebäck är låg i relation till folkmängden, innebär vindstilla dagar ofta att elen behöver importeras. I bästa fall sker detta från Norge, där vattenkraften står för nästan all elproduktion.

Men det är inte ovanligt att strömmen istället kommer söderifrån, från Danmark, Tyskland eller Polen. Samtliga dessa länder har betydande andelar kolkraftsproduktion. Som Fota4Climate påpekar gäller det i allra högsta grad den polska elproduktionen. Risken finns därmed att svensk efterfrågan bidrar till att hålla polska kolkraftverk vid liv.

Det är på många sätt en tragedi, som länge präglat svensk politik. Om inte effektskatten hängt kvar till 2017 hade inte Ringhals 1 och 2 stängts. Om inte Barsebäck stängts i förtid av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet hade svensk kärnkraftsel trängt ut polskt kol. Istället är det motsatsen som blir verklighet de kommande åren.

Energiforskaren Staffan Qvist beräknade i en studie från 2015 att det svenska kärnkraftsprogrammet genom sin elexport trängt undan upp till två miljarder ton koldioxid i närliggande länder – utöver att det bidragit till koldioxidfri elproduktion på hemmaplan. Det motsvarar cirka 40 år av svenska utsläpp på 2017 års nivå.

Till sist måste man, precis som Fota4Climate, ställa frågan: hur länge ska den svenska miljörörelsen och styrande politiska partier prioritera kärnkraftsmotståndet framför klimatet?