Den som sexuellt utnyttjar barn borde straffas hårdare.
Den som sexuellt utnyttjar barn borde straffas hårdare. Bild: Gorm Kallestad

När barnen berättar måste rättsväsendet stå redo

Straffskalorna för sexualbrott är just nu under utvärdering, och straffskärpningar verkar vara att vänta. Det är bra, men långtifrån tillräckligt.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Hon blev slagen, våldtagen och kissad på. Allt spelades in. I en intervju i Veckorevyn (25/4) berättar Gabriella Kärnekull Wolfe om övergreppen hon utsattes för av en man som köpte sex av henne när hon var 16 år gammal.

Kärnekull Wolfe berättar även om brister i hur samhället sedan hanterade hennes fall. Om hur barn- och ungdomspsykiatrin konstaterade att hon hade ett sexuellt självskadebeteende – men aldrig tydliggjorde för henne att det som skett inte var hennes fel. Att ansvaret ligger på männen som utnyttjar.

Mannen blev senare dömd för barnpornografibrott och köp av sexuell handling av barn. Påföljden blev ett års fängelse och skadestånd. Kärnekull Wolfe är dock starkt kritisk till att han inte även dömdes för våldtäkt, att det för henne blev ett kvitto på att "jag var en person som man fick slå 139 gånger och pissa på".

ANNONS

Sedan dess har lagen ändrats, och mannen skulle troligen dömts för oaktsam våldtäkt. Men är oaktsamhet rätt ord för att beskriva det övergrepp en vuxen man begår när han köper sex av ett barn?

I en debattartikel i Svenska Dagbladet (4/5) efterfrågar företrädare för flera barnrättsorganisationer ett starkare skydd för barn vid sexualbrott. De pekar på att en förövare som köpt sex av en minderårig kan komma undan enbart med böter, genom att hävda att barnet upplevts vara äldre. Lagen utgår nämligen inte från barnets faktiska ålder. Barn med mer pubertetsutveckling, som helt enkelt ser äldre ut, får alltså ett sämre skydd.

Ett annat kryphål, som gäller när övergrepp begås över nätet, pekas ut av åklagaren Emelie Källfelt i en intervju (SvD 24/11-20): Det går att bli dömd för våldtäkt via nätet, men för att kunna dömas för det måste gärningsmannen ha varit "närvarande" – det vill säga regisserat barnet live via antingen chatt eller webbkamera. Om gärningsmannen i stället får barnet att spela in på egen hand, och sen skicka filmen, blir brottsrubriceringen utnyttjande av barn för sexuell posering som har ett lägre straffvärde.

Straffskalorna för sexualbrott är just nu under utvärdering, och straffskärpningar verkar vara att vänta. Det är bra, men långtifrån tillräckligt om den här typen av kryphål inte täpps igen.

ANNONS

Kanske borde man även se över brottet sexköp av minderårig, och i stället inkorporera det i våldtäkt mot barn. Barn kan inte samtycka på samma sätt som vuxna. Att de ens kan ge ett samtycke i en sexköpssituation är mer än tveksamt.

Men för att få gärningsmän dömda behövs även ett klimat där barn vågar berätta och inte känner skam. "Just känslan av skam hos den som är utsatt är ett sorts skydd för gärningsmannen", säger Gabriella Kärnekull Wolfe. Många övergrepp sker antingen helt via internet, eller börjar online för att sen fortsätta i verkligheten.

Att barn får lära sig att navigera internet, och om de risker som finns, är viktigt. Helst utan att förbjuda, för risken blir att barn då gör det i smyg och inte vågar berätta när något faktiskt händer av rädsla för att själv bli straffad.

Det ska vara tydligt att det är vuxna, som ber om kontaktuppgifter eller bilder, som gör fel. Det är aldrig barnets fel. Och när barn vågar berätta, måste rättsväsendet stå redo och straffet för förövaren spegla brottets allvar.

ANNONS