Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett stort samhällsproblem, och för kvinnor är den farligaste platsen deras egna hem. Bild: Fredrik Sandberg/TT
Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett stort samhällsproblem, och för kvinnor är den farligaste platsen deras egna hem. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Malin Lernfelt: Myndigheternas svek mot kvinnor måste få ett slut

Trots att det redan i dag finns relativt goda möjligheter att hindra våldsamma män från att upprepa sina brott mot kvinnor sker det gång på gång att myndigheter sviker.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Under våren har flera fall där kvinnor dödats av män rönt stor uppmärksamhet. I de flesta fall är våldsverkarna män som kvinnorna kände väl.

Trots att vi lever i ett samhälle där jämställdheten kommit långt på många områden är det fortfarande ett allvarligt problem att kvinnor misshandlas, utnyttjas eller till och med mördas av män som befinner sig i ett fysiskt eller psykiskt överläge.

Även om det enligt statistiken är fler män som utsätts för våld under ett år finns det en tydlig skillnad. Män drabbas av enstaka händelser där gärningsmännen är okända för dem. För kvinnor är den farligaste platsen deras egna hem. Betydligt fler kvinnor än män utsätts också för våldshandlingar upprepade gånger och av närstående.

Enligt Brottsförebyggande rådet var 80 procent av misshandelsbrotten mot vuxna kvinnor utförda av en bekant person. Motsvarande siffra för män är 45 procent. Enligt myndigheten finns det också ett stort mörkertal när det kommer till våld mot kvinnor, eftersom den typ av brott som sker bakom stängda dörrar är svårare för myndigheterna att fånga upp.

Efter att fem unga kvinnor mist livet under en treveckorsperiod i slutet av mars och i början av april gick flera partier ut och krävde bättre förebyggande arbete och strängare straff.

Centerledaren Annie Lööf skrev på Facebook: "Var är vrålet från samhället? Från mina politiska kollegor? Var är kommissionerna, de hårda tagen?", Ebba Busch (KD) påtalade att brott mot kvinnor måste straffa sig hårdare och Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar ville se en haverikommission varje gång en kvinna mördas, eftersom det är väldigt vanligt att offren har sökt myndigheternas hjälp under lång tid utan att få det.

Några haverikommissioner kommer det knappast att bli. Men för ett par veckor sedan presenterade regeringen ett åtgärdspaket i 40 punkter för att motverka mäns våld mot kvinnor. Där finns flera viktiga förslag.

Till exempel långsiktigt förbättrade förutsättningar för kvinno- och tjejjourer, en tydligare skyldighet för kommunerna att ge förtur till bostad för våldsutsatta och deras barn, förbättrad vård för kvinnor som utsatts för sexuellt våld och könsstympning, skärpta straff för både sexköp och våldtäkt, och hårdare regler om villkorlig frigivning och vistelseförbud.

Om dessa och övriga förslag i åtgärdsprogrammet blir verklighet vore mycket vunnet. Men det kräver både ny lagstiftning och att människor som möter våldsutsatta kvinnor förstår allvaret och agerar.

Trots att det redan i dag finns relativt goda möjligheter att hindra våldsamma män från att upprepa sina brott sker det gång på gång att myndigheter sviker. Hemliga adresser avslöjas, kvinnor som flyr för sitt liv nekas förtur i bostadskön, offer för prostitution och trafficking tas inte på allvar och män som behandlar kvinnor som förbrukningsvaror och boxbollar kommer undan. Det måste bli ett slut på det.

Så länge 20-åriga kvinnor hittas ihjälslagna i sitt hem efter att en manlig kompis hälsat på är Sverige inget jämställt land – inte på riktigt.