Henrika Jormfeldt, professor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad, skrev i HP den 26 september en gästkrönika under rubriken ”Hästar kan ersätta mediciner vid psykisk ohälsa”. I krönikans ingress flaggas för ett föredrag nästföljande dag på samma tema men med annorlunda rubrik ”Hur kan hästar hjälpa mot psykisk ohälsa?”. På UR Play kan man ta del av författarens medryckande föreläsning ”Hästars läkande kraft” från 2020.
Det är positivt att Hallandsposten och Högskolan samarbetar för att informera läsekretsen om forskning och utbildning vid högskolan. Men hur ser det vetenskapliga underlaget ut som kan motivera krönikans rubrik. Texten hänvisar till tre egna aktuella men ”relativt små studier” varav en är gjord med kvantitativ metod och som i princip skulle kunna tjäna som sådant underlag.
Emellertid rör det sig om en mycket liten öppen behandlingsstudie det vill säga utan kontrollgrupp och som omfattar 20 patienter med svår psykisk sjukdom (schizofreni). Individerna fick besvara ett frågeformulär om sitt tillstånd före och efter en hästunderstödd behandlingsperiod under 12 veckor. Endast sex patienter förmådde besvara formuläret vid båda tillfällena.
Studieupplägget kan påvisa om hästunderstödd behandling kan genomföras och accepteras av patienterna men kan inte påvisa effekt av behandlingen eftersom det saknas kontrollgrupp. Dessutom är bortfallet av data mycket stort, vilket medför att studiens värde blir minimalt. Med stöd av denna studie är det omöjligt att påstå att interventionen har effekt.
Övriga studier som diskuteras i krönikan är kvalitativa och tillåter över huvud taget inte att man generaliserar sina resultat om effekten av hästunderstödd behandling. Sådana studier kan i bästa fall berika kunskapen om ett visst fenomen och tjäna som utgångspunkt för välgjorda kvantitativa studier. Rubrikerna på Jormfeldts föredrag och resonemangen i krönikan signalerar resultat från den typen av kunskapsberikande studier.
Kvalitativ forskning har blivit en viktig kunskapskälla för utvecklingen av omvårdnad och sjuksköterskans yrke. Naturvetenskap och kvantitativ metod spelar samma roll för medicinsk verksamhet och läkaryrket. De båda typerna av forskning ska inte ses som varandras motsatser utan som en möjlighet att komplettera förmåga och begränsningar inom respektive typ av forskning.
Stora förändringar som syftar till att förbättra rutiner inom hälso- och sjukvården måste bygga på bästa tillgängliga forskning, som finansieras med medel från offentliga eller privata forskningsfonder. Alternativet som skymtar i slutet av Jormfeldts krönika att inkludera hästunderstödd behandling redan nu i vårdrutinerna för att få tillgång till en större studiepopulation skulle på ett otillbörligt sätt konkurrera med skattemedel i den ordinarie budgeten.
Ett allvarligare problem är rubrikens lydelse: ”Hästar kan ersätta mediciner vid psykisk ohälsa”. Olika läkemedel har visats effektiva vid en lång rad psykiska sjukdomar. Vid svår psykisk sjukdom finns hos den som är drabbad ibland även svårigheter att förstå sin problematik och behovet av läkemedel. Det är därför missvisande att framföra ogrundade påståenden som riskerar att förmå svårt sjuka patienter att sluta använda läkemedel som kan vara ytterst viktiga för deras hälsa. Jormfeldt skriver också i sin kvantitativa artikel att det saknas vetenskapligt evidens för nyttan av hästunderstödd behandling. Det borde rubriken i Hallandsposten och krönikan tydligare tagit fasta på för att undvika alla missförstånd.
Per Herrström
allmänläkare, docent
Håkan Jarbin
barn- och ungdomspsykiater, medicine doktor
Svar:
Gästkrönikan i HP den 26 september med rubriken ”Hästar kan ersätta mediciner vid psykisk ohälsa” har fått Per Herrström, allmänläkare och docent och Håkan Jarbin, barn- och ungdomspsykiater, medicine doktor att reagera. Per Herrström och Håkan Jarbin menar att det är ”missvisande att framföra ogrundade påståenden som riskerar att förmå svårt sjuka patienter att sluta använda läkemedel”.
Ingen har dock påstått att hästar alltid kan ersätta alla medicinska behandlingsformer vid samtliga psykiatriska tillstånd och självklart ska val av behandling alltid ske i samråd med ansvarig behandlare, så det är svårt att förstå författarnas upprördhet. Däremot är det både välkänt och bekräftat i flera studier, bland annat av Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur och Anna María Pálsdóttir, docent i landskapsarkitektur med inriktning i miljöpsykologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet, att kontakt med djur och natur har en läkande förmåga.
Jag är helt enig med Per Herrström och Håkan Jarbin om att kvalitativ och kvantitativ forskning inte ska ses som varandras motsatser utan som en möjlighet att komplettera förmåga och begränsningar inom respektive typ av forskning. Randomiserade studier med kontrollgrupp är anpassade för utvärdering av läkemedelseffekter som avser specifika symtom.
I studier som avser att utvärdera komplexa behandlingsinsatser med flera socialpsykologiska variabler och färre deltagare är kvalitativa metoder ofta att föredra även om indikationer på att en behandling fungerar inte blir lika specifika och kan behöva verifieras i flera studier och sammanställas i litteraturöversikter.
Gästkrönikan i HP bygger på totalt fem publicerade artiklar från Högskolan i Halmstad med specifikt fokus på just hästunderstödda insatser. Ytterligare två manus med samma specifika fokus finns för närvarande under bearbetning och flera studier planeras i samarbete med nationella och internationella forskarkollegor. De publicerade studierna bygger i sin tur på ett drygt hundratal refererade artiklar. I krönikan förnekas inte att ”läkemedel har visats effektiva” när det gäller att minska vissa symtom vid olika psykiatriska diagnoser men faktum är att läkemedel inte ”botar” psykisk sjukdom. Psykosociala insatser, som hästunderstödd terapi, har potential att stärka självkänsla och självförtroende samt öka förmåga till fysisk aktivitet, vilket har visat sig bidra till återhämtning från psykisk ohälsa.
Ett problem i dagens psykiatriska hälso- och sjukvård är att behandlingen främst fokuserar på akuta tillstånd ur ett strikt medicinskt perspektiv medan förebyggande behandling, psykosociala insatser och eftervård ofta inte finns tillgängliga eller är eftersatta. Att satsa på preventiv vård och rehabilitering kan knappast beskrivas som ett otillbörligt sätt att konkurrera med skattemedel i den ordinarie budgeten. Att utveckla behandlingsinsatser som bygger på lovande forskningsresultat och möter patienters uttalade behov i psykiatrisk hälso- och sjukvård är inte slöseri med skattemedel utan kan bidra till att problem med psykisk ohälsa i ett större samhällsperspektiv kan hanteras.
Förslaget att inkludera hästunderstödda insatser som ett alternativ i de befintliga vårdrutinerna skulle tillgodose uttalade behov hos personer med egna erfarenheter av att leva med psykiatrisk problematik och samtidigt medföra möjligheter att på sikt skapa gedigen evidens för dessa insatser.
Henrika Jormfeldt
professor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad
Svar:
Det är jag som redaktör för ledarsidan som hanterar rubriker. Den aktuella rubriken har jag formulerat i samförstånd med artikelförfattaren. Det som är viktigt med rubriker är att de ska ha täckning i texten samt locka till läsning. I det här fallet har rubriken täckning i artikeln eftersom hästar, som det formuleras i gästkrönikan, kan ersätta mediciner vid psykisk ohälsa. Givetvis kan denna kärnfulla formulering öppna upp för andra tolkningar.
Ett viktigt syfte med gästkrönikan är att presentera ny forskning som bedrivs vid Högskolan i Halmstad till en bredare publik. Det är genom förmedling av forskning till tidningens läsare som den kan nå ut till fler. Att sprida ny och aktuell kunskap till allmänheten är viktigt för samhällsutvecklingen, och ett uppdrag som ledarsidan tar på stort allvar.
Mattias Karlsson
politisk redaktör