Det var kallat till presskonferens i stadshuset i Laholm. Det hade gått en månad sedan valet den 9 september 2018 och det nya politiska styret skulle presenteras. Med tanke på att Laholmspolitiken begåvats med en rik politisk jordmån med hela elva (!) partier i det nya kommunfullmäktige var intresset stort för hur ett stabilt styre skulle formeras.
Svaret blev att den tidigare femklövern med de fyra borgerliga partierna och Miljö- partiet fått med sig nyinvalda Trygghetspartiet i det nya styret. Totalt samlar de sex partierna 20 av fullmäktiges 41 mandat och skulle alltså bli ett minoritetsstyre.
Men en politisk plattform för styret fanns inte där i oktober 2018, än mindre ett namn. Det var för tidigt för det, sades det. En sak var i alla fall säker, det blev ett maktskifte i toppen. Med drygt 150 röster mer än Moderaterna tog Centerpartiets Erling Cronqvist den så viktiga posten som kommunstyrelsens ordförande.
En månad senare avslöjade Cronqvist namnet på det nya styret med följande citat i Hallandsposten:
”Vi kan inte heta femklövern längre och sexklövern är inte ett riktigt bra namn. Vi bollade några namn fram och tillbaka mellan oss. Något ska vi heta och då blev det Samverkan Laholm.” (HP 9/11-18)
Ytterligare tre veckor senare hann politiken i fatt namnbytet och de sex partierna i Samverkan Laholm var överens om sin politiska plattform, ett dokument på tre sidor med politiska inriktningar för det gemensamma styret. Att fler elever än tidigare skulle bli godkända till gymnasiet och att man skulle fokusera på kvalitet i stället för pris i upphandlingar inom välfärden, var några målsättningar.
”Det har inte varit några hårda ordväxlingar i våra diskussioner”, sa Erling Cronqvist till Hallandsposten (HP 29/11-18).
Det finns givetvis många utmaningar med att styra en kommun i minoritet. Men den springande punkten för Samverkan Laholm är att man har makten i kommunstyrelsen och i nämnderna, så det är egentligen bara ärendena som måste upp i kommunfullmäktige som kan stöta på patrull, i alla fall så länge som man är överens inom Samverkan Laholm.
Inför valet 2018 var det många som önskade ett stabilt styre i Laholms kommun, inte minst det största oppositionspartiet Socialdemokraterna. Denna önskan var något som upprepades efter valet av partiets kommunråd Kjell Henriksson.
Bakgrunden till denna önskan stod att finna i de många skandaler som präglade stora delar av den förra mandatperioden. Var det inte tvivelaktiga upphandlingar så var det chefsavhopp eller pengarullningar i beachvolleyturnering eller cykelfestival.
Ska man i dag kort sammanfatta de två första åren med Samverkan Laholm så har de stora skandalerna i stort försvunnit. Visserligen har det varit några upphandlingsskandaler även denna mandatperiod, men det känns mest som svallvågor från det tidigare styret. Mandatperioden har så här långt varit mer skandal-lös än skandalös.
Men allt är inte frid och fröjd. Att Samverkan Laholm i minoritet har fått igenom två budgetar är givetvis ett styrkebesked. Vad som dock präglar Laholmspolitiken är minoritetsstyret kan åka på bakslag. En samlad opposition eller oenighet inom Samverkan Laholm innebär att det politiska beslutsfattandet går i baklås.
Den nyligen uppskjutna processen om Genevadsskolan ska läggas ned eller inte är i det sammanhanget talande; ärendet återremitterades från kommunstyrelsen eftersom utgången i fullmäktige var osäker.
Sedan förra valet är det alltså det de sex partierna i Samverkan Laholm som har makten i Laholms kommun. Resultatet hittills är att det politiska styret gör skäl för sitt namn, det är mer samverkan än samstyre.
I nuläget är det svårt att veta vad Samverkan Laholm vill med kommunen eller om man ens kan enas om vilket håll kommunen ska utvecklas.
En sak är säker, vill man sträva efter visionen att Laholms kommun till år 2040 ska ha 30 000 invånare krävs det mer än vad Samverkan Laholms hittills har åstadkommit under mandatperioden.
