Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Under några år har det funnits områdespoliser på Andersberg och Vallås i Halmstad. Bild: Christel Lind

Kent Nilsson: Medborgarlöften resulterar i fler områdespoliser

Det viktiga i nuläget är att Polismyndigheten åter igen vågar och vill satsa på trygghet och förebyggande brottsbekämpning lokalt.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Sedan en tid tillbaka finns det Kommunpoliser i Halmstad och Laholm med uppgift att genom kommunal samverkan och dialog ta tillvara medborgarperspektivet när de så kallade ”medborgarlöften” arbetas fram. På sikt skapar detta kontinuitet, vilket är nödvändigt. I Halmstad är det fokus på trygghet i stadskärnan under 2020. I Laholm är löftet bland annat att arbeta brottsförebyggande med ungdomar i åldern 13-24.

Under några år har även det funnits tre eller fyra områdespoliser i Halmstad. Uppdraget har varit att i mån av tid arbeta områdesbaserat med förbyggande trygghetsarbete. Sedan starten har det i första hand handlat om Andersberg som tillhör kategorin ”utsatt område” enligt NOA, polisens (Nationella Operativa Avdelning). Men behovet finns även på Vallås som har haft ett stegrande behov av trygghetsskapande insatser på senare tid. Antalet områdespoliser har ökat något i Halmstad de senaste månaderna.

Invånarna i Laholm kan under hösten glädjas åt fyra områdespoliser som nu blir verksamma i kommunen. Enligt kommunpolisen i Laholm Kristian Nilsson ska dessa poliser vara ”fredade” från utryckningsärenden. Gissningsvis kan det ändå bli kommenderingar på andra håll i lokalpolisområdet Halmstad-Laholm om det uppstår stora påfrestningar i samhället. Det viktiga i nuläget är att Polismyndigheten åter igen vågar och vill satsa på trygghet och förebyggande brottsbekämpning lokalt.

Vissa minns kanske den omfattande reformen under första hälften av 1990-talet då systemet med närpoliser infördes. Det förbyggande arbetet med hjälp av lokalt förankrade poliser skulle effektivisera verksamheten. Ett problem var dock att polisens resurser samtidigt minskade på grund den då pågående ekonomiska krisen i landet. Resurser försvann från den händelsestyrda verksamheten och utbildningen av nya poliser lades på is.

Närpoliserna blev som väntat ett uppskattat inslag i lokalsamhället, men förändringen skapade samtidigt andra effekter. Det blev till exempel svårt att klara av personalkrävande kommenderingar. Redan 1996 beslutade Riksdagen att inrätta en styrka med 1 500 civilpliktiga poliser som skulle kunna kallas in vid kriser och stora påfrestningar i samhället. Fackliga Polisförbundet var förstås inte nådigt i sin kritik. Den särskilda beredskapspolisen fanns trots allt kvar som en outnyttjad resurs under första decenniet av 2000-talet.

Efter polisens kritiserade insatser i samband med kravallerna i Göteborg och Malmö 2001 gjordes många förändringar. Erfarenheterna ledde så småningom till fler poliser, fler utbildningsinsatser och förändrad taktik vid IMF-insatser (Ingripande Mot Folkmassa). Dessvärre tonades närpolisverksamheten ner i den nya organisationen och försvann helt på sina håll. Nu är områdespoliserna de nya närpoliserna och behovet är stort.