Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Om finansminister Magdalena Andersson (S) vill undvika skattehöjningar rymmer statens utgifter stora möjligheter till prioriteringar. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Max Sjöberg: Så kan Magdalena Andersson undvika skattehöjningar

I stället för att regeringen viftar med skattehöjningar som en naturlig lösning på problemen i samhället borde fokus riktas mot besparingar som kan göras i dag.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Sverige står inför flera stora, och dyra, utmaningar. Polis och rättsväsende behöver rejäla tillskott för att hantera den ökande brottsligheten. När den nya terminen drog i gång var – i vanlig ordning – lärarbristen stor. Dessutom har en välbehövlig upprustning av försvaret inletts: kommande år ska budgeten ökas med drygt trettio miljarder kronor.

Samtidigt är läget i kommunerna ansträngt. I en enkät Expressen gjorde häromveckan (29/8) vittnade ett flertal kommunpolitiker i landet om ständigt ökande kostnader. Befolkningen åldras och kommunerna börjar nu få ta kostnaderna av de senaste årens migration. Troligen kommer många kommuner behöva ökade statsbidrag för att över huvud taget få ihop ekonomin kommande år.

Ställda inför dessa ekonomiska utmaningar drar många slutsatsen att skatterna nu måste höjas. Att vi bara kan trygga välfärdens framtid om vi alla betalar ännu lite mer till det gemensamma. Inte minst hörs denna retorik från Social- demokraterna – nu senast handlade det om hur en bankskatt skulle trygga vårt försvar. Men höjda skatter försämrar tvärtom våra tillväxtmöjligheter. Det måste vara en sista, bister åtgärd att ta till när andra prioriteringar inte varit möjliga.

I stället för att vifta med skattehöjningar som naturlig lösning borde fokus riktas mot besparingar som kan göras i dag. I år kommer exempelvis över 36 miljarder kronor att betalas ut i barn- och studiebidrag.

Det är 12 miljarder mer än vad hela Polismyndigheten kostar. Om man halverade bidraget, eller bara gav det till den hälft av familjerna som har lägst inkomst, hade staten kunnat lägga hela 18 miljarder varje år på annat.

Sverige har vidare västvärldens kanske mest generösa föräldraförsäkring. Den kostar oss det svindlande beloppet 44 miljarder om året. Att korta den, om så bara några månader, skulle frigöra ett tiotal miljarder varje år – och då skulle vi ändå ha en längre föräldraledighet än de flesta andra europeiska länderna.

Även när det gäller myndigheternas interna förvaltning finns stort utrymme att effektivisera. Anslagen ökar automatiskt varje år. I tuffa tider med akuta behov borde den ordningen inte vara en självklarhet. På samma sätt kan den samhälleliga nyttan med att både ha en innovationsmyndighet och ett tillväxtverk ifrågasättas.

Överlag har den sittande regeringen stått för tveksamma satsningar. 2018 infördes en elcykelpremie (350 miljoner om året) och just nu förbereds införandet av en extra semestervecka för barnfamiljer (5,4 miljarder om året), den så kallade ”familjeveckan”. Nästa år träder friåret i kraft på nytt, och även det landar i miljardligan.

Det går naturligtvis att argumentera för var och en av dessa utgifter, men det är ärligt talat tveksamt om staten spenderar de medel den får in optimalt. Sverige har ett av de högsta skattetrycken i OECD. Statsbudgeten är på över tusen miljarder varje år.

Utgångspunkten varje gång en ny satsning presenteras borde inte vara att höja skatten utan att försöka hitta pengarna som behövs inom dessa tusen miljarder. När börjar politiker tala om prioriteringar på allvar?