Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Inriktningen för public service måste kunna diskuteras. Bild: Claudio Bresciani/TT

Max Eskilsson: Låt oss tala om Mello, mat och media

Kombinationen av välpumpade ekonomiska muskler och ett mycket brett uppdrag har öppnat för dagens strukturproblem inom public service.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Skrikig reklam – snart även i Aktuellt-sändningen? På det sättet lär många ha uppfattat Moderaternas färska public service-inlägg. Punkten om eventuell reklam är dock det minst intressanta med utspelet. Framför allt är det välkommet att ett stort parti nu lyfter frågan om public service uppdrag.

Alltför länge har den viktiga debatten gått i stå. Inte sällan misstänkliggörs förslag om ny inriktning som direkt suspekta.

När Moderaterna tillsätter en arbetsgrupp för public service står innehållet i fokus. ”Vi ska diskutera ett smalare och vassare uppdrag, hur man kan få ett ökat fokus på det som är utmärkande för public service, det vill säga kultur, nyheter, samhällsjournalistik och debatt”, säger partisekreterare Gunnar Strömmer (DN 17/9).

Det är en klok utgångspunkt att ta ett helhetsgrepp. Frågan om innehållsuppdraget är trots allt större än huruvida enskildheter som Melodifestivalen eller matlagningsprogram borde ryka.

Kombinationen av välpumpade ekonomiska muskler och ett mycket brett uppdrag har öppnat för dagens strukturproblem. Flera prioriteringar som görs sticker i ögonen. Kostsamma sportsändningar, svulstiga nöjessatsningar – och sparsmakad samhällsbevakning i semestertider.

I debatten ligger det för vissa nära till hands att stämpla tankar om nya public service-riktlinjer som närmast auktoritära. ”Det har blivit uppenbart att Moderaterna ser public service som politisk fiende”, skrev till exempel ETC i en ledare (ETC 18/9). Men brösttoner i den stilen bygger på en felaktig premiss. Inte minst när en direkt skatt finansierar verksamheten är det rimligt att innehållet på strukturnivå diskuteras.

Politiken ska aldrig gå in i detaljer, men det är ett faktum att uppdrag och anslag redan ges från politiskt håll. ”SVT:s program ska präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildnings- ambitioner, mångfald och kvalitet och det ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund”, lyder exempelvis en princip.

Att i sådana skrivelser ge vissa områden – som ren nyhetsbevakning – ett tydligare fokus borde inte vara kontroversiellt. Samhällsbevakning kan prioriteras upp och underhållning ned, utan att det utgör någon illegitim politisk påverkan.

Tanken om mångfald i public service-utbudet, att de allra flesta ska kunna hitta program som tilltalar dem, är välmenad. Men den kan inte innebära att programformat som lika gärna, eller bättre, hade kunnat genomföras i privat regi ses som självklara att ägna sig åt.

En alltför bred verksamhetsportfölj är utan tvekan ett reellt problem för den fria marknaden. Detta gäller även när public service rör sig bortom ljud och bild, det är inte ovanligt att SVT och SR webbpublicerar textreferat av material som ursprungligen legat låst bakom betalvägg. Detta medan lokala, privata medier tampas med stora lönsamhetsutmaningar.

Förhoppningsvis banar Moderaternas diskussion väg för en konstruktiv översyn. Idén om viss reklamfinansiering är dock ett onödigt sidospår. Med en ny, seriös uppdragsvässning har public service råd att avstå från att konkurrera med privata medier på ett helt nytt område.