Universitetsanställda måste ha stor frihet.
Universitetsanställda måste ha stor frihet. Bild: Emil Langvad/TT

Max Eskilsson: Akademisk frihet får inte bara finnas i teorin

Hur fri är en universitetsanställd egentligen i dagens Sverige? Svaret kan finnas i ett exempel från Lunds universitet som både kan förvåna och förfära.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Höstlunk, krispig septemberluft och terminsstart. Äntligen får landets studenter åter förkovra sig i intellektuell universitetsmiljö. Så ser idealbilden ut.

Dessvärre saknas inte hot mot den akademiska friheten. I boken ”Befria universiteten!” (Timbro förlag) berättar Erik Ringmar, statsvetare vid Lunds universitet, om hur han själv begränsades – inifrån.

Häromåret skulle Ringmar hålla en fördjupande kurs om kritiker mot upplysningens ideal. Framför sig såg han en spridd skara tänkare. Såväl starkt konservativa profiler som idealistiska drömmare återfanns som skeptiker till utvecklingen i franska revolutionens kölvatten.

Det fanns dock ett problem: Bristen på relevanta kvinnliga författare från tidsperioden. Efter påtryckningar från institutionen tvingades han likväl börja lägga till kvinnliga författare på litteraturlistan.

ANNONS

När Ringmar skulle hålla sin kurs en andra gång och försökte lyfta bort texter som inte passat in var motståndet kompakt. Det hela fick sin kulmen när studentrepresentanter på institutionen fick igenom genusrelaterade perspektiv i kursen.

Införandet kan låta som ett odramatiskt sätt att bredda innehållet. Samtidigt var kursens ämne just historiska, reaktionära företrädare. Plötsligt blev det tal om en helt annan kurs. Som alibi slängde man till exempel in nutida HBTQ-ikonen Judith Butler.

Tilltaget möttes inte direkt av jubel från Butlers sida. ”Kvoteringar är en genväg, och de kan inte uppnå målet om samhällelig rättvisa”, var hennes krassa kommentar på lundastudenternas friseringsförsök (Kvartal 22/11-17).

Men handgripligt studentinflytande och kvotering i feminismens namn har stöd i både lag och institutionens egna riktlinjer, fick Ringmar lära sig.

Ironin är dystert symbolisk. När Ringmar ville undervisa om hoten mot förnuftigt tänkande stöptes upplägget om av studenter med en egen ”upplyst” agenda.

Erik Ringmar lägger med sin bok grunden för en viktig idédebatt. Boken, som presenterades vid ett evenemang i förra veckan, ältar inte gamla oförrätter. Snarare används den självupplevda historien som språngbräda för en större diskussion. Vad är egentligen ett universitet och finns det en inneboende konflikt i att de i dag är statliga myndigheter? I andra delar av offentlig sektor, liksom i näringslivet, ses styrning och lojalitet med arbetsgivaren som självklarheter. Ringmar frågar sig hur fri en universitetsanställd egentligen är i dagens Sverige. Om arbetet blir för tryggt och bekvämt motarbetas det fria tänkandet.

ANNONS

Ringmars förslag om stiftelseformer med stora tillgångar att förvalta – utan statlig styrning, man livnär sig på avkastningen – är en spännande idé.

Även frågan om lagstadgat studentinflytande förtjänar att sättas under lupp. På många håll fungerar säkert detta system utmärkt. Ändå ligger det i sakens natur att studenter med egen, ideologisk agenda kan dras till sådana styrelseposter.

Att en partipolitisk företrädare i en parallell roll, som studentrepresentant, kan stuva om i akademiska kursers innehåll kan låta som ett skräckscenario. Det som borde ge kalla kårar är att det redan hänt.

ANNONS