Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mats Malm, Svenska Akademiens ständige sekreterare, tillkännager 2018 och 2019 års litteraturpristagare. Bild: Anders Wiklund/TT

Mattias Karlsson: Svenska Akademien försöker vända blad

Akademien vill lägga skandalen bakom sig. Men glöm inte bort att en skandal är en skandal, om än i Nobelprisets gyllene skimmer.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

På slaget klockan 13 öppnades dörren och Mats Malm, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, uppenbarade sig. Nobelpriset i litteratur skulle presenteras och denna gång handlar det om två pristagare, för 2018 och 2019.

Bakgrunden är välkänd, i samband med den stora skandal som skakade Akademien under stora delar av förra året beslutade Nobelstiftelsen att Nobelpriset i litteratur inte skulle delas ut det året. Det var i svallvågorna av metoo-rörelsen som akademin hamnade i det mediala rampljuset på grund av den så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault, som senare också dömdes för två fall av våldtäkt.

Nu är förhoppningen att en ny generation akademiledamöter, totalt sju personer har valts in under det senaste året, ska ge Akademien ett förnyat förtroende. Mats Malm gjorde i det avseendet en gedigen insats på torsdagen när han sakligt och byråkratiskt presenterade de två Nobelpristagarna, Olga Tokarczuk från Polen och Peter Handke från Österrike.

De två litteraturpristagarna tycks sinsemellan vara olika. Olga Tokarczuk är 57 år gammal och ännu i höjden av sitt författarskap medan Peter Handke, 76 år, framför allt tillhör en äldre författargeneration.

De allmänna reaktionerna var att Tokarczuk var mycket välförtjänt medan många helst hade sett att Handke inte fick Nobelpriset. Den senare har nämligen de senaste tjugo åren varit mycket kontroversiell för sitt ställningstagande för Serbien under krigen på Balkan. Det gick så långt att Handke skrev under ett upprop till försvar för Slobodan Milosevic när denne var åtalad för krigsförbrytelser.

I samband med tillkännagivandet av de två pristagarna kommenterade akademiledamoten Anders Olsson det kontroversiella valet av Peter Handke och menade att Nobelpriset är ”ett litterärt pris, inget politiskt”.

Det är självklart att Svenska Akademien vill att litteraturpriset bara ska handla om litteratur. Men det är faktiskt inte sant, allt hänger ihop. Litteratur är en del av världen, och i världen finns det berättelser som har stor betydelse för många.

Och nu har Svenska Akademien själv blivit en del av historien. Den kris som har skakat institutionen tycks nu har lugnat ner sig betydligt, framför allt för att fokus nu har flyttats från skandalen till själva sakfrågan, det vill säga att utse litteraturpristagare.

Men oavsett vad som händer gäller det att komma ihåg hur illa vissa akademiledamöter har betett sig och att Svenska Akademien under lång tid inte agerade mot Jean-Claude Arnaults sexuella trakasserier som många kvinnor vittnade om. En skandal är en skandal, om än i Nobelprisets gyllene skimmer.

Därför borde inte heller 2018 års litteraturpris ha delats ut. I stället borde det stå ett ”X” i kolumnen över litteraturpristagare som ett tydligt ställningstagande till eftervärlden.