Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Elever som är i behov att extra stöd hamnar ofta i kläm. Då måste skolan ha möjligheter att sätta in extra resurser. Bild: JESSICA GOW / TT

Mattias Karlsson: Skolan måste nå alla elever, även de som sitter längst bak

När alliansen i Halmstad nu vill driva igenom sin budget är det elever som är mest utsatta som drabbas. Därför borde styret tänka om. Låt inga elever hamna på efterkälken.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Att alla barn ska ha lika möjligheter till en bra skolgång låter som en självklarhet. När det kommer till den kommunala verkligheten är det inte alltid så.

I det budgetförslag som alliansen i Halmstads kommun har lagt fram ingår en rad besparingar på de kommunala verksamheterna, inte minst på skolans områden.

I dagens tidning rapporterar Hallandsposten om att en tjänst på Kärnhuset, som fungerar som stödperson för elever med omfattande frånvaro, ska dras in. Detta drabbar framför allt de så kallade ”hemmasittarna”, det vill säga elever med upprepad eller lång frånvaro.

Det stora problemet med hemmasittare uppmärksammades nyligen av TV4:s Kalla Fakta där det framgick det i hela landet finns 5 500 elever som har en omfattande frånvaro i skolan.

Halmstad är inget undantag. Enligt statistiken handlar det om cirka 60 elever i kommunen som haft en frånvaro som går ut över deras skolgång.

Frågan som verkligen bör ställas är: Ska Halmstads kommun spara på de elever som är allra mest utsatta?

Många kommuner runt om i Sverige står inför stora utmaningar. Med en på samma gång växande och åldrande befolkning ökar välfärdsuppdraget. Detta sker samtidigt som det väntas sämre tider framöver. I det läget är det svårt att få en budget att gå ihop. Detta gäller även för Halmstads kommun.

Enligt den budget som Halmstads fullmäktige har att ta ställning till på tisdag väntas det redan nästa år besparingar på totalt över 30 miljoner kronor bara på barn- och ungdomsnämnden. Det är självklart att ett sådant omfattande sparbeting kommer att drabba skolorna negativt.

Men skolan lämnas inte helt utan åtgärd. Alliansen föreslår bland annat att barn- och ungdomsnämnden och utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden får ett gemensamt uppdrag att ta fram åtgärder för att ”förbättra studieron och arbetsförhållanden i skolan”. Det är ett vällovligt förslag, men är ändå problematiskt på samma gång.

Det händer ofta att politiker slår in öppna dörrar, till exempel att de föreslår något som redan är genomfört. I det här fallet borde den eftersökta studieron redan finnas på plats. Annorlunda uttryckt så slår alliansen här in en halvöppen dörr. I stället slår man undan benen för de elever som i dag av olika anledningar inte finns i klassrummet i dag.

I en intervju med Hallandsposten berättar två föräldrar till barn med problematisk frånvaro om hur betydelsefull stödpersonen från Kärnhuset har varit. Även en specialpedagog på en skola i Halmstad vittnar om att personen har en kompetens som lärarna ofta inte har.

Visserligen meddelar Pauline Broholm Lindberg, chef på barn- och ungdomsförvaltningen, att den indragna tjänsten på Kärnhuset ska ersättas med att skolornas kompetens ska förstärkas. Detta ska bland annat ske genom pengar till ett nytt samverkansprojekt.

Tyvärr kan det också tolkas som att lärarna får mer uppgifter i sina redan fyllda knän, en inte allt för ovanlig åtgärd.

Lärarna är en utsatt yrkeskategori. Förutom att de ska hålla i den så viktiga undervisningen har de ofta helt andra arbetsuppgifter. I en undersökning som Lärarnas Riksförbund låtit göra framgår att mer än 80 procent av lärarna uppger att de tvingas göra arbetsuppgifter som inte är kopplade till undervisningen som till exempel olika typer av administration, rastvaktande och städning av klassrum.

Lärare hinner helt enkelt inte med att vara just lärare. Detta går ut över både lärare och elever. Därför är det viktigt att hela tiden bevaka lärarnas intressen så att de inte får fler arbetsuppgifter, något som kan vara frestande för en kommun eller en friskola.

Detta kameralistiska tankesätt, att i första hand betrakta lärarna som en ekonomisk utgift, har drabbat skolan ända sedan kommunaliseringen i början av 1990-talet.

En åtgärd som har lyfts fram är en statlig satsning på lärarassistenter för att avlasta lärarna. Men som läget är i dag är det Halmstads kommun som har ansvar för skolorna. Att då skära ytterligare på eleverna är ingen bra politik för framtiden.

Gör om och gör rätt. Låt inte barnen rädda kommunens ekonomi.

LÄS MER: ”Hemmasittare” kan drabbas av indragna tjänster

LÄS MER: Elevers frånvaro stort problem i Halmstad

LÄS MER: Skolornas egen kompetens ska öka