I Skollagens första kapitel, nionde paragraf, står följande att läsa:
”Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.”
Detta sammanfattar väl målet om att den svenska skolan ska erbjuda en likvärdig utbildning. Tyvärr är det i praktiken svårt att uppnå målet när skolan har en mängd olika huvudmän i landets 290 kommuner och än fler friskoleföretag. Vad som är än mer beklämmande är att det också finns stora skillnader inom kommunerna.
I somras var det 18 procent av alla elever i årskurs nio i Halmstads kommunala grundskolor som inte fick behörighet till gymnasiet, vilket HP har rapporterar om på måndagen.
Även om nivån är densamma från tidigare år är det skrämmande att nästan var femte elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Går man knappt tio år tillbaka låg niornas gymnasiebehörighet på över 90 procent i Halmstad. Utvecklingen har alltså gått och fel håll.
Men det verkligt stora problemet ligger faktiskt i de stora skillnaderna mellan kommunens högstadieskolor. På Stenstorpskolan i Kärleken var det 94 procent av niondeklassarna som lämnade grundskolan med gymnasiebehörighet. Motsvarande andel på Östergårdsskolan var knappt 60 procent. Mellan dessa två skolor som har högst respektive lägst andel gymnasiebehörighet skiljer det alltså 34 procentenheter. Det är en skrämmande skillnad.
Och tyvärr syns den här ojämlikheten även i jämförelse med andra skolor i Halmstad. På Trönningeskolan, Gullbrandstorpsskolan och Getingeskolan låg behörigheten högt, från 94 procent till 90 procent. Andra skolor med relativt låg andel gymnasiebehöriga elever är Brunnsåkersskolan, Fyllingeskolan och Vallåsskolan som ligger mellan 70 och 75 procent.
Visserligen speglar de stora skillnaderna mellan Halmstads skolor en boendesegregation. Andra faktorer som spelar roll är föräldrarnas familjebakgrund och migrationsstatus, enligt Fredrik Landelius, kvalitetschef på barn- och ungdomsförvaltningen.
All heder åt de bästa skolorna, där finns det både elever och personal som arbetar hårt för att nå skolans mål. Det finns också bra elever och lärare på kommunens andra skolor, men det är uppenbart att det behövs ännu mer resurser till dessa skolor.
Ibland finns det orättvisor i samhället som är allmänt accepterade. Men när det gäller skillnaderna mellan skolorna i Halmstad är det fullständigt oacceptabelt.
Här måste ansvariga politiker arbeta ännu mer aktivt för att se till att alla elever oavsett var de bor får tillgång till en likvärdig skola. Så är det inte i dag i Halmstads kommun.
