Liberalernas partiråd gick på partiledaren Jan Björklunds linje att släppa fram Stefan Löfven som statsminister mot löfte att det ska genomföras en rad liberala reformer.
Liberalernas partiråd gick på partiledaren Jan Björklunds linje att släppa fram Stefan Löfven som statsminister mot löfte att det ska genomföras en rad liberala reformer. Bild: Claudio Bresciani/TT

Mattias Karlsson: Nu tar L ett stort ansvar för Sveriges framtid

Mot löfte om en rad liberala reformer tog Liberalerna på söndagen ett historiskt beslut om att släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Men partiet är djupt splittrat i frågan.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ett historiskt vägval. Så kan Liberalernas partiråd på söndagen beskrivas. Inför öppen ridå genomfördes en bitvis smärtsam process att ta beslut om vilket regeringsalternativ som partiet ska stödja. De två alternativen var antingen den överenskommelse som förhandlats fram mellan S, MP, C och L, eller att stödja en M+KD-regering.

Det blev till sist partiledningens linje som vann, att släppa fram Stefan Löfven som statsminister, mot löfte att en rad liberala reformer ska genomföras. Men vägen fram till beslutet innehöll en stenhård ideologisk debatt om vilket alternativ som är bäst för Liberalerna.

En till synes ändlös regeringsbildning ser till sist ut att gå mot ett slut. Under den gångna helgen meddelade både Centern och Miljöpartiet att de ställer sig bakom den framförhandlade uppgörelsen. Att Socialdemokraterna också förordar den är underförstått. Liberalerna var alltså det sista partiet att godkänna uppgörelsen och är också det parti som varit mest splittrat i frågan.

ANNONS

Det var en påtagligt laddad stämning i den stora kongressalen Clarion Hotel Sign i Stockholm när partirådet drog igång strax efter klockan 12 på söndagen. På plats hade ett drygt 90-tal ombud samlats för att ta ställning till det historiska vägvalet för partiet.

Det var två skånska liberaler som var de ledande företrädarna för de två olika linjerna. Partistyrelsen företräddes av Christer Nylander från Kristianstad och Liberalernas gruppledare i riksdagen. I ett längre anförande förklarade han varför han förordade överenskommelsen med S, MP och C.

”Låt oss sätta den liberala politiken i centrum. Det är bra för oss men framför allt bra för Sverige”, sade Nylander avslutningsvis.

De så kallade reservanterna, de som vill att Liberalerna ska stödja en M+KD-regering leddes av partiets ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson från Lund. Han menade att de politiska vinster man fått med överenskommelsen hade man också fått med i förhandlingar med M och KD om partiet hade bett om det.

”Låt oss ge den riktiga Alliansen chansen”, avslutade Mats Persson sitt anförande.

Därefter följde en nära tre timmar lång debatt med ett 70-tal inlägg. Ju längre partirådet led, desto mer uppenbart blev det att det fanns en majoritet för att stödja Stefan Löfven som statsminister.

ANNONS

Vid den avgörande omröstningen blev röstsiffrorna 62 mot 30.

Även om partiet tycktes sluta upp bakom beslutet fanns en dämpad glädje eftersom det framkommit uppgifter om att Vänsterpartiet hotar att säga nej till Löfven som statsminister, framför allt med hänvisning till en så kallad anti-V-klausul i överenskommelsen som säger att partiet ska hållas utanför varje form av inflytande under den kommande mandatperioden.

Blir överenskommelsen verklighet genom att Stefan Löfven släpps fram som statsminister i onsdagens omröstning väntar en lång rad liberala reformer. Förutom liberaliseringar på bostads- och arbetsmarknaden kommer det också att ske skattesänkningar som framför allt tar sikte på att göra det mer lönsamt att arbeta, bland att genom att värnskatten avskaffas.

Vidare har Liberalerna fått igenom en rad åtgärder som ska underlätta integrationen av nyanlända. Även inom Liberalernas hjärtefråga, skolan, har partiet fått en god utdelning. Förutom att en statlig skola ska utredas ska det införas mobilförbud och nya religiösa friskolor ska inte få etableras.

Varför behövs då liberala reformer? Det finns problem och utmaningar i dagens samhälle och som kan bli värre i framtiden. Tyvärr finns det en stor skillnad mellan de som står utanför samhället och de som är del av detta samhälle. Framför allt handlar det om att unga och nyanlända har svårt för att få ett första jobb eller en första bostad. Då behöver reglerna inom just dessa två områden, arbets- och bostadsmarknaden, luckras upp.

ANNONS

Det är kanske det allra viktigaste skälet till att genomföra liberala reformer, att skapa en grund för att fler som lever i utanförskap att bli en del av samhället.

För att genomföra detta krävs det nytänkande, både vad gäller politiskt samarbete och politiskt innehåll. Den nu godkända överenskommelsen är ett sådant viktigt steg. Om det sedan håller hela mandatperioden återstår dock att se.

Nu har Liberalerna sagt sitt – och tagit ett viktigt beslut som innebär att den liberala politiken hamnar i fokus. Om det verkligen blir så är nu upp till riksdagen att ta beslut om på onsdag.

Gör Vänsterpartiet gemensam sak med Sverigedemokraterna och röstar nej till Stefan Löfven förlängs det ovissa läget och kaos hotar. Men det är också vad man kan förvänta sig av två ytterlighetspartier. Ett tungt ansvar för Sveriges framtid vilar alltså på Vänsterledaren Jonas Sjöstedt.

En sak är i alla fall säker. Liberalerna ska vara stolta, dels över att man haft en öppen och demokratisk process, dels för att partiet tog ett rätt beslut att förankra en regering i mittfåran i svensk politik. Partiet tar ett stort ansvar för Sveriges framtid, vilket EU-parlamentarikern Cecilia Wikström formulerade så här:

”När terrängen förändras så måste kartan måste ritas om. Det är Liberalernas DNA och ryggrad att ta ansvar.”

ANNONS

Hur andra partier agerar är deras ansvar.

ANNONS