Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Endast bilens strålkastare lyser upp vägen under torsdagens omfattande strömavbrott i Halmstad. Bild: Mattias Karlsson

Mattias Karlsson: Nedsläckt stad i väntan på nästa stora strömavbrott

Torsdagens omfattande elavbrott i Halmstad är en viktig påminnelse om hur sårbart vårt samhälle är. Att se över sin egen beredskap är en bra början.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

På Nya Tylösandsvägen vid Äventyrslandet strax före Söndrum går det en knivskarp gräns. Allt blir plötsligt mörkt, gatubelysningen är släckt och det syns inget ljus från husen. Några enstaka hus utmed vägen tycks ha kvar ström, men sedan blir det helt mörkt i Söndrum. Längre fram vid nästa rondell lyser några gatlampor.

Men sen, sen blir det helt totalt mörkt. Stenhuggeriet, Trottaberg, hela Tylösand och Frösakull är nedsläckt. Detsamma gäller för Flygstaden där endast flygplatsen och landningsbanan är upplysta. Att köra bil genom dessa mörklagda områden strax före midnatt ger en försmak av hur en allvarlig kris kan upplevas. I mörkret är man liten och samhället känns väldigt långt borta.

Torsdagskvällens strömavbrott i Halmstad var omfattande, enligt uppgift till HP det största i Hem:s historia. Över 8 000 hushåll drabbades. Som väl var inträffade strömavbrottet sent på kvällen, strax efter klockan 22, varför många säkert inte hade några större bekymmer med att strömmen försvann. Däremot stod det tidigt klart att det skulle dröja innan strömmen skulle komma tillbaka.

Elavbrottet orsakades av en explosion i ett ställverk i Hovgård. Som HP rapporterar i dagens tidning förstod teknikerna från Eon ganska snabbt att man inte kunde reparera skadorna under natten.

I stället satsade man på att leda om strömmen så att område efter område kunde få tillbaka elen. Vid sjutiden på fredagsmorgonen uppgavs alla hushåll ha fått tillbaka strömmen.

Trots att strömavbrottet inte varade så länge kan det ändå ses som en viktig påminnelse om hur sårbart vårt samhälle är när det inte finns någon ström i våra hem. Då gäller det att upprätthålla en beredskap, både i samhället stort och bland medborgarna. Individen kan inte lita på att samhället kan täcka upp direkt vid en kris.

I tv-serien ”Nedsläckt land”, som gick tidigare i år på SVT, har elen slagits ut i hela Sverige efter en kraftig solstorm. I serien får tittarna följa två olika grupper som får känna på hur är det är att leva utan ström. Det ena sällskapet bor i ett modernt hus vid havet med många avancerade faciliteter medan det and-ra sällskapet bor på en gammal gård med en sjö i närheten.

Det säger sig självt att det är gruppen i det äldre huset som klarar sig bäst. De kan värma upp huset med en vedspis och i trädgården har de bland annat fruktträd. Det blir snabbt uppenbart hur båda grupperna är väldigt beroende av el.

”Allt vi har i dag är beroende av två hål i väggen och det ska komma ut något livsviktigt därifrån”, säger en deltagare i tv-serien.

Tittar man bakåt är det framför allt kraftiga stormar som har orsakat längre strömavbrott i södra Halland och i Halmstad. Från tidningsarkiven kan man läsa om stormen den 22 september 1969 som orsakade stora materiella skador och där totalt tio människor fick sätta livet till. Särskilt hårt drabbades Västsverige.

Mer färskt i minne är stormen Gudrun som med full styrka drabba södra Sverige den 8 och 9 januari 2005. Följden blev att väldigt många hushåll fick långa elavbrott.

Men det behöver inte bara vara vädret som ställer till det. Jag minns själv när jag under julhelgen 1983 var hemma hos mina farföräldrar på deras gård i Kistinge utanför Halmstad då plötsligt en vägglampa slocknade när jag läste en veckotidning.

Där och då kändes det som ett väldigt lokalt strömavbrott, men det visade sig senare att större delen av hela landet hade drabbats i vad som i dag räknas som det största elavbrottet någonsin i Sverige. Ett fel i ett ställverk i Enköping hade slagit ut hela elnätet söder om Dalälven.

Eftersom felet fanns på ett enda ställe kunde större delen av Sverige få tillbaka elen några timmar senare, men det fick givetvis en väldigt stor påverkan på hela samhället.

Dagen efter rapporterade Hallandsposten om strömavbrottet och hade bland annat intervjuat en handlare.

”Det här kostar mycket pengar det här, en timmes stillestånd i mellandagshandeln”, sa varuhuschefen på Tempo, men lade till: ”Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi får testat vår beredskap för sådana här händelser under realistiska former utan alltför stor dramatik” (HP 28/12-1983).

Strax efter klockan 14 återkom strömmen i Halmstads centrum och artikeln i HP avslutas så här elegant: ”Felkällan var eliminerad – staden åter illuminerad.”

Det gick bra den här gången i Halmstad med torsdagens strömavbrott; det kommer troligen att gå bra även nästa gång. Ändå är det viktigt att hela tiden ha beredskap för ett längre och mer omfattande strömavbrott. Var och en kan börja med att se över sin egen beredskap, och då de basala behoven som mat, vatten och värme.

Dessutom är det viktigt att kunna ta del av information om vad som händer, genom till exempel en radio. Att bunkra upp med några extra laddade powerbanks är också lämpligt, för trots att mobilen är sårbar för strömavbrott har den många funktioner som kan hjälpa vid kommunikation.

En nedsläckt stad ger en föraning om hur en kris kan upplevas. Bäst då att vara förberedd, en kris är sällan välkommen.