Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bland folket. Hos livräddarna i Tylösand fick kronprinsessan Victoria veta mer om den livsviktiga verksamheten. Bild: Jari Välitalo

Mattias Karlsson: Kronprinsessan mötte folket och tycke uppstod

När kronprinsessan Victoria kom till Halmstad för en landskapsvandring på Prins Bertils stig blev det en folkfest.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Jag föll för kronprinsessan Victoria. Bokstavligen. På fredagens vandring med kronprinsessan på Prins Bertils stig var det dags att lämna sandstranden i Tylösand och fortsätta upp över sanddynerna på en lång träspång.

Jag var långt fram i sällskapet och skulle hoppa upp på spången lite från sidan. Jag tog avstamp från den djupa sanden, men min högerfot missade kanten och jag föll i stort sett handlöst ner på träspången. Skadan blev inte stor, och jag stod nästan genast upp på benen igen. Men bakom mig stod hela vandringssällskapet med Victoria i centrum. Givetvis hade alla sett mitt fall.

Nåväl, detta handlar verkligen inte om mig. Men det tål ändå att berättas. För på en 13 kilometer lång vandring händer det mycket, särskilt om allmänheten är inbjuden att följa med på vandringen med kronprinsessan Victoria.

Vandringen på Prins Bertils stig började vid Jansabryggan vid 10-tiden och gick sedan hela vägen fram till Möllegård, med stopp bland annat i Grötvik, Svärjarehålan och hos livräddarna i Tylösand.

Under hela dagen var landshövding Lena Sommestad och kommunstyrelsens ordförande i Halmstad, Jonas Bergman, med på vandringen som blev en mindre folkfest. För kronprinsessan tog sig tid att stanna och prata med både barn och äldre under den långa vandringen.

Under vandringen fick Victoria veta mer om både havsmiljön, naturen och de stranderosioner som många av sandstränderna hotas av. En stor del av den halländska kusten är utsatt för klimatförändringar, framför allt till följd av stigande havsnivåer som sakta men säkert kan få en stor påverkan på de kustnära samhällena.

”Kan inte vi vanliga få ta en bild”, hördes en kvinnoröst från allmänheten när det blev ett stopp vid ett stenbrott och sikten var skymd för många av vandrarna. Ja, det var verkligen en berättigad fråga. Men ska sanningen fram så fanns det många, många tillfällen för den allmänhet som följde med under dagen att ta en bild på Victoria. För så öppen och tillgänglig var hela fredagens vandring.

Det var i samband med att Victoria fyllde 40 år som hon bestämde sig för att genomföra en vandring i Sveriges 25 landskap. Den första gick i Västergötland i september 2017 och därefter har hon betat av landskap efter landskap. Fredagens vandring i Halland var den 19:e i ordningen och den sista kommer att vara i sommar.

Syftet med landskapsvandringarna är både att lyfta fram den svenska naturen som är nära och tillgänglig för många, och att uppmuntra fler att vandra och motionera.

När hela vandringsprojektet är över kan man med säkerhet säga att Victoria har gjort en stor insats både för folkhälsan och för intresset för den svenska naturen. Att fler vandrar ute i naturen är så klart bra för både kropp och själ. Det finns en annan sida som är väl värd att lyfta fram, den som kommer ut i naturen kommer troligen också att vara mer rädd om den.

Så ta för er nu, den svenska naturen finns här och nu – och är aldrig långt bort. I morgon kan det faktiskt var försent om vi inte tar hand om vår miljö.

Från klippkust, strandängar och sandstrand till alsumpskog och hagmarker. Variationen i naturen var högst påtaglig under landskapsvandringen som avslutades på Riccardos i Möllegård.

Där höll landshövdingen och kronprinsessan korta avslutningstal.

”Varmt tack till prinsessan till det här fantastiska initiativet, att vi har fått visa vårt vackra Halland”, sa Lena Sommestad.

Och kronprinsessan svarade:

”Det har blivit en fantastiskt fin dag. Jag är så glad och jag är så tacksam för att vi har fått vara med om det vi har varit med om i dag. En härlig, första vårdag. Åh, man blir helt upprymd.”

När kronprinsessan därefter lämnade Riccardos vände hon sig till undertecknad och frågade:

”Hur gick det?”

”Jo, det gick bra”, svarade jag någorlunda ärligt.

Den omtanken om sina medmänniskor slår det mesta. Ja, jag föll för kronprinsessan Victoria och hyllar henne som person.

Vad jag tycker om monarkin som statsskick i Sverige tar jag en annan dag.