Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Laholms kommunfullmäktige består av 41 ledamöter fördelat på 11 partier. Bild: Henrik Williamsson

Mattias Karlsson: Ingen politik i Laholm ifall inte nån sätter fart

Är politisk mångfald bra för demokratin? Den frågan är verkligen berättigad att ställa i Laholm.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Efter höstens val stod det klart att totalt elva partier kom in i Laholms kommunfullmäktige. För att kunna styra en kommun med så många partier var det helt nödvändigt att samarbeta. En månad efter valet presenterades så ett nytt styre bestående av de fyra borgerliga partierna, Miljöpartiet och Trygghetspartiet, som senare fick namnet ”Samverkan Laholm”.

Dock har de sex partierna ingen egen majoritet, men med tanke på att det i opposition finns fem partier från vänster till höger är det inte troligt att styret inte kan få igenom sin politik.

Vad är det då för politik som Samverkan Laholm driver? Den frågan är inte lätt att besvara eftersom politikens innehåll tycks bli allt mer urvattnad ju fler partier som ska samarbeta. Detta blev väldigt tydligt på tisdagens kommunfullmäktigemöte då bland annat kommunens årsredovisning och bokslut för 2018 behandlades.

Kommunstyrelsens ordförande Erling Cronqvist (C) inledde den allmänpolitiska debatten med att säga att kommunen haft växtvärk under några år – ”ett angenämt problem”. Förra årets resultat landade på 25 miljoner kronor, men Cronqvist flaggade för att det väntar kärvare tider för kommunen.

Därefter följde totalt tio anförande med företrädare från de övriga partierna i fullmäktige. Det säger sig självt att den samlade bilden av så många anföranden blir väldigt splittrad. Moderaternas Roland Norrman hade kvällens bästa tal och tog upp både utmaningar, som kommunens kompetensförsörjning, och presenterade intressanta visioner som att sälja ut delar av allmännyttan och öppna upp för exploatering av stationsområdet.

I övrigt var det alltså få anföranden som stack ut. Laholmspartiets Bertil Johansson bekräftade regeln att den som skriker högst inte alltid har rätt och när en sverigedemokrat väl äntrar talarstolen handlar det nästan bara om påstådda problem med invandringen.

En sak kunde man i alla fall enats om över alla partigränser, det nya befolkningsmålet. Enligt den nya visionen som fullmäktige antog enhälligt, ska kommunen ha 30 000 invånare till 2040. Det är ett något defensivt mål. Visserligen handlar det om en befolkningsökning på cirka 4 500 personer från dagens nära 25 500 invånare, men sett över den tid det handlar om, drygt 20 år, kan man verkligen fråga sig om inte kommun- ens befolkning kommer att vara större än så, med eller utan politikens påverkan.

Tisdagskvällens enda egentliga skiljelinje gick i frågan om att bolagisera Laholmsbuktens VA, LBVA. Detta motsatte sig Socialdemokraterna och Laholmspartiet, men de fick inget stöd från övriga oppositionspartier varför förslaget klubbades utan någon större protest.

Ett fullmäktigemöte gör ingen mandatperiod, men det kan fungera som en slags värdemätare på hur Laholmspolitiken mår. Och just nu är det inget som sticker ut, men det kanske är bättre än den turbulens som präglade delar av förra mandatperioden.

Men låt inte lugnet breda ut sig för mycket. Du ska inte tro det blir politik i Laholm, ifall inte nån sätter fart.