Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Förra fredagen genomfördes klimatmanifestationer i Halmstad, Laholm och Hylte för att sätta press på kommunpolitikerna att agera. Bild: Jari Välitalo

Mattias Karlsson: Inför en revision av kommunernas klimatpolitik

På samma sätt som en kommunstyrelse kan nekas ansvarsfrihet om den missköter sitt uppdrag, borde man pröva om politikerna ska få klimatpolitisk ansvarsfrihet. Det är att utkräva politikerna ansvar för vår gemensamma framtid.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

För att uppnå en förändring av ett icke-önskvärt tillstånd är det viktigt att sätta upp mål. Det är själva utgångspunkten för de uppsatta klimatmålen.

Bakgrunden är väl känd, men tål att upprepas. Människan släpper genom sina aktiviteter ut för stora mängder av växthusgaser, vilket leder till en rad olika negativa effekter där det allvarligaste är en ökning av den globala medeltemperaturen. Kortfattat leder förbränningen av fossila bränslen till klimatförändringar.

Till år 2045 ska Sveriges klimatpåverkande utsläpp vara noll och ett viktigt delmål är att utsläppen inom transportsektorn ska ha minskat med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Det är två viktiga mål som riksdagen beslutat om.

För att klara dessa mål har det inrättats ett opolitiskt, oberoende organ som löpande ska granska och utvärdera regeringens politik. Detta organ, Klimatpolitiska rådet, presenterade i veckan sin första granskning. Och den var inte nådig i sin kritik.

”Läget är allvarligt och nuvarande politik kommer inte att räcka till om vi ska uppnå målen”, sa Ingrid Bonde, ordförande i Klimatpolitiska rådet, på en presskonferens.

För att klara klimatmålen måste utsläppen årligen minska med mellan 5 och 8 procent, men i dag ligger minskningen på cirka 1 procent.

Ingrid Bonde poängterade ändå att det finns både tekniska och ekonomiska möjligheter att accelerera utsläppsminskningen och att det finns en stark förändringskraft både i näringslivet och i civilsamhället.

Den här utvärderingen som Klimatpolitiska rådet har gjort är otroligt viktigt. Den sätter fingret på att dagens regering gör för lite för att klimatmålen ska nås och att det krävs rejäla kliv framåt för att vi ska lyckas med omställningen till ett mer hållbart samhälle.

Klimatpolitiska rådets granskning gäller alltså regeringens samlade klimatpolitik. Granskningen görs årligen och lär med tiden att få en allt större betydelse för hur Sverige ska klara av den så nödvändiga klimatomställningen.Men en sådan återkommande granskning får inte stanna på regeringsnivå utan borde också gälla för landets alla kommuner.

En kommuns verksamheter granskas i dag av utsedda så kallade lekmannarevisorer. Det är kommunfullmäktige som utser dessa revisorer.

Revisorerna granskar de kommunala verksamheterna och har ofta fokus på ekonomin, det vill säga på om de gemensamma resurserna har använts på ett ändamålsenligt sätt. Anser kommunfullmäktige att en nämnd inte har skött sig kan den nekas ansvarsfrihet.

Revisorernas granskning ska vara opolitisk, men det är sällsynt att en kommunstyrelse eller nämnd inte får ansvarsfrihet eftersom det kräver att en majoritet av fullmäktigeledamöterna ska rösta emot det politiska styret. Ändå har revisorernas granskning en mycket viktig funktion i den kommunala demokratin.

En liknande granskning borde även göras utifrån hur en kommun klarar sina uppsatta klimatmål. En sådan återkommande klimatrevision hade satt fokus på hur landets kommuner sköter sig för att minska på utsläppen av växthusgaser och därmed klara sina klimatmål.

Visserligen skulle en sådan granskning kunna bli väldigt olika beroende på vilka mål som en kommun har satt upp. Kommun- er som har mer ambitiösa klimatmål skulle få det tuffare jämfört med kommuner som ligger efter i sitt klimatarbete.

På sikt skulle ändå en granskning av en kommuns klimatpolitik göra stor skillnad genom att tydligt visa hur politikerna sköter sig.

I takt med att väljarna blir allt mer klimatmedvetna blir klimatet också en viktigare valfråga. Ett politiskt styre som nekas klimatpolitisk ansvarsfrihet borde då rimligen få svårare att få förnyat förtroende vid nästa val.Den kommunpolitiker som inte tar klimatförändringar på allvar lär inte ha någon framtid.

Varför inte sätta i gång redan nu? Vågar de politiska styrena i Halmstad, Laholm och Hylte anta utmaningen att granska sina respektive kommuners arbete för ett bättre klimat?

Det är hög tid att införa en kommunal revision som prövar om de lokala politikerna ska få klimatpolitisk ansvarsfrihet. Det är att ta ansvar för framtiden.