Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Urartad konst? Kanske om Sverigedemokraterna får bestämma. Bilden är från en väggmålning av Carolina Falkholt på Söndrumsskolan. Bild: Jörgen Alström

Mattias Karlsson: Mattias Karlsson: Hotas konstens frihet hotas hela samhället

Sverigedemokraternas konstsyn är ett bevis på att man inte litar på sina medmänniskor.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

För fyra år sedan intervjuade jag konstnären Carolina Falkholt i samband med att hon var i Ystad och gjorde en stor väggmålning på en husfasad. Den kända graffitikonstnären berättade då att hennes konstverk i Ystad hängde ihop med en tidigare målning hon gjort i Simrishamn.

Det konstverket hette ”Armlängds avstånd”, vilket också är en princip inom konsten som handlar om att politiken ska sätta ramarna och hålla ett visst avstånd till konstens innehåll.

Men för politikerna är det inte alltid så lätt att hålla isär de två olika rollerna.

Det kanske bästa exemplet på det är just Carolina Falkholt vars offentliga konst har väckt mycket uppmärksamhet, framför allt hennes målningar på kvinnor med blottade vaginor. Den stora fasadmålningen i Ystad blev också just en sådan målning föreställande en deformerad kvinnokropp med ett blottat sköte.

Carolina Falkholt är en välbekant konstnär även i Halmstad, inte minst för sin graffitimålning från 2013 på en skåpvägg i Söndrumsskolan som föreställer en kvinna med en blottad vagina.

Ett parti som verkligen angripit Carolina Falkholts offentliga konst är Sverigedemokraterna. Väggmålningen i Ystad blev också en politisk fråga ett halvår efter att den invigts då en sverigedemokrat i en fullmäktigedebatt sa att målningen var både vulgär och horribel och ville att den skulle tas bort.

I en riksdagsdebatt 2014 sa SD-ledamoten Margareta Larsson att hon ville att Carolina Falkholt skulle kastas i fängelse för sin målning på en skola i Nyköping med hänvisning till att den var ”sexuellt ofredande”.

Nu har SD:S inställning till konst på ett obehagligt sätt blivit verklighet. På måndagens fullmäktigemöte i Sölvesborg antogs kommunens handlingsprogram som omfattar totalt 220 punkter. En av punkterna handlar just om vilken konst som Sölvesborg ska köpa in.

”När konst köps in av kommunen ska tidlös och klassisk konst som ger uttryck för och harmoniserar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggd miljö, sättas framför utmanande samtidskonst”.

Så står det i handlingsprogrammet som det så kallade Samstyret står bakom och som består av SD, M, KD och det lokala Sol-partiet. Det kan låta som en oskyldig formulering, men det är det verkligen inte. I stället innebär detta att politikerna ska utöva ett direkt inflytande över den konst som kommunen ska köpa in.

Sölvesborgs kommun må vara en kommun av landets 290 kommuner. Ändå är det skrämmande att Sverigedemokraternas kultursyn nu, med stöd av M och KD, förverkligats i Sverige år 2019. Detta är tyvärr ett tecken i tiden, och ett hot mot samhället.

Givetvis hänger offentlig konst och politik ihop, men politikerna ska inte lägga sig i konstens innehåll. Konst ska utmana och få publiken att tänka till. Förlorar vi det synsättet på konsten finns risken att många andra värderingar ligger illa till.

Den som inte slår vakt om den konstnärliga friheten litar heller inte på sina medmänniskor. Det är den politiken som Sverigedemokraterna företräder och som måste motarbetas, i Sölvesborg och i Sverige.