Det satt hårt åt, men när det väl hände gick det väldigt fort. Före Swedbanks årsstämma på torsdagen meddelades att vd:n Birgitte Bonnesen sparkas från sin post med omedelbar verkan. Det var inte en sekund för tidigt.
Turerna kring Swedbank har varit många efter att ”Uppdrag granskning” för en dryg månad sedan avslöjade att banken under närmare ett decennium kan ha använts för omfattande penningtvätt. En del av den misstänkta penning- tvätten är kopplad till ryska oligarker och organiserad brottslighet.
På onsdagen trappades krisen upp ytterligare då Ekobrottsmyndigheten genomförde en razzia på Swedbanks huvudkontor och det meddelades att en förundersökning har inletts och omfattar misstankar om grovt svindleri. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för många storägare; inför vetskapen att Bonnesen skulle nekas ansvarsfrihet på årsstämman tog styrelsen beslutet att sparka henne.
På själva årsstämman nekades också Birgitte Bonnesen ansvarsfrihet, men det fick däremot styrelsen.
Swedbanks hantering av avslöjandena om penningtvätt väcker många frågor. Hur kan småsparare ha förtroende för en bank som ger utrymme för en sådan omfattande penningtvätt som tycks ha skett? Svaret på den frågan har inte varit tillfredställande.
I dagens värld är förtroende en hårdvaluta. Den läxan har Birgitte Bonnesen fått lära sig den hårda vägen. Även bankens styrelse borde ta konsekvenserna av sitt senfärdiga agerande och avgå för att i möjligaste mån återställa Swedbanks goda rykte.
Utan kundernas förtroende går det inte att bedriva en bankverksamhet.
