Det lackar mot jul och för många väntar nu välbehövlig ledighet och tid tillsammans med nära och kära. Men för vissa lär det bli en kort ledighet, Sverige har ännu ingen regering och flera av partiledarna behöver ägna delar av julen till nya förhandlingar.
Det var i onsdags som talmannen Andreas Norlén satte upp en definitiv tidsplan för regeringsbildningen. Nu är det verkligen skarpt läge, vilket är välkommet. Nästa statsministeromröstning blir den 16 januari nästa år och skulle det inte gå i lås då blir det en fjärde och sista omröstning veckan därpå, den 23 januari.
Tiden fram till dess kommer talmannen att ha avstämningar med partiledarna, och då framför allt de som kandiderar till statsministerposten, Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S).
Färden mot en ny regering har varit lång och krokig, och än är den alltså inte slut. Det senaste bakslaget kom när Centern för nästan två veckor sedan sade nej till den framförhandlade kompromissen mellan S, C, L och MP. Efter det har det inte hänt något konkret.
En förklaring som Centerledaren Annie Lööf har angett till att de sa nej till Stefan Löfven som statsminister är att de två partierna inte kom överens om arbetsrätten. I den frågan vill Centern skapa en större flexibilitet på arbetsmarknaden så att anställningstid ska få mindre betydelse vid uppsägningar.
Denna förändring av arbetsrätten är en knäckfråga för Socialdemokraterna som har starka band till arbetarrörelsen. Men en förändring kan nu vara på väg.
Under hösten har Stefan Löfven utåt sett hållit en låg profil och inte gjort några andra uttalanden förutom i samband med presskonferenser. Men i en längre intervju i fredagens DN tar han bladet från munnen och vidhåller att dörren fortfarande är öppen för förhandlingar med Liberalerna och Centerpartiet.
”Jag delar Centerns uppfattning om att vi behöver göra något åt arbetsrätten. Den har sina år på nacken och arbetsmarknaden har förändrats rejält. Vi behöver göra något eftersom det är snabbare omställningar på arbetsmarknaden”, säger Stefan Löfven i intervjun.
Den analysen av arbetsmarknaden har Löfven rätt i, problemet har varit att han och hans parti inte velat göra något åt det. För att fler människor ska kunna komma in på arbetsmarknaden och kunna ställa om mitt i arbetslivet, behöver arbetsrätten luckras upp. Det måste bli lättare för arbetsgivare att säga upp personal som inte har rätt kompetens. Samtidigt måste arbetslöshetsersättningen höjas för att underlätta omställningen för den som förlorar sitt arbete.
Frågan om arbetsrätten har följt Stefan Löfven ända sedan han blev partiledare för Socialdemokraterna 2012. Vid hans första framträdande under politikerveckan i Almedalen fick Löfven en fråga om Sverige bör införa så kallad flexicurity enligt modell från Danmark, där det är enklare att säga upp anställda samtidigt som ersättningen till arbetslösa är hög. Stefan Löfven konstaterade då att det som fungerar i Danmark inte behöver fungera i Sverige.
Den linjen har Stefan Löfven hållit sedan dess, det vill säga han har ivrigt försvarat den svenska modellen och inte velat blanda sig i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter.
Men så fungerar inte världen i dag. Det som händer i omvärlden påverkar också Sverige. Är arbetsmarknaden för stel i förhållande till andra länder kommer jobben på sikt också att lämna Sverige. Därför krävs det helt enkelt att det blir lättare för företagen att rekrytera den kompetens de behöver och säga upp den när de inte behöver den. Arbetsmarknaden måste helt enkelt bli mer rörlig.
Nu väntar som sagt fortsatta förhandlingar under julhelgen. Frågan är vilken väg som de två mittenpartierna, Liberalerna och Centern, väljer. Det troliga är att det blir fortsatta samtal med S och MP.
Logiken är ganska enkel. För att L och C ska samarbeta med S behöver Stefan Löfven göra en högersväng. För att L och C ska samarbeta med M behöver Ulf Kristersson göra sig oberoende av SD. Därför talar mycket för att det blir regering med Socialdemokraterna med stöd av L och C. Men vägen till en ny regering är fortfarande lång. Lite lugn och ro under julen skadar därför inte.
Jultomten kom inte med en önskad regering i år. Men när allt är klart, vilket det troligen blir i januari för att undvika extraval, lär vi kunna se tillbaka på den här perioden som en historisk höst när svensk inrikespolitik ritades om och det skapades nya allianser.
Men som det ofta heter inom politiken, det är inte klart förrän det är klart. Nu tar vi julledigt.
