I en kommun i Skåne anställdes en chef med bakgrund från näringslivet. Uppdraget var tydligt, att komma med ny erfarenhet från företagsvärlden till den i bland tröga organisation som kan känneteckna den kommunala sektorn. Men det hela gick överstyr, det är helt enkelt skillnad på hur beslut fattas inom en kommun och inom ett företag.
Eftersom personen tidigare hade varit en framgångsrik häcklöpare låg det nära till hands att göra jämförelsen med att han, för det var en man, rev ner alla de kommunala hindren men lämnade ett slagfält efter sig.
Lärdomen är att det som vissa uppfattar som hinder på vägen för andra finns för att skapa struktur och förutsägbarhet.
De kommunala hindren har inget egenvärde i sig, det handlar i stället om att beslut måste fattas utifrån en rad olika hänsyn, om det så gäller lagstiftning, likabehandlingsprincipen eller att använda de gemensamma resurserna på bästa sätt.
Hallandsposten rapporterade i förra veckan om att en nybyggd padelhall i Vilshärad i Halmstads kommun saknar bygglov och att ägaren av kommunen har ombetts att förklara sig (5/7). Detta kan tyckas vara ett rutinärende, men det är ändå värt att uppmärksamma från ett principiellt perspektiv, varför jag skrev en ledarkommentar i början av veckan (9/7).
Jag konstaterade där att individen har stora friheter i Sverige, men att det finns tydliga gränser för vad man får och inte får göra. I det här fallet anser jag att padelbyggaren genom sin olagliga byggnad passerat den gränsen.
På fredagens HP Debatt kommenterade den välkände it-entreprenören Johan Staël von Holstein min ledartext och menade att jag har missat att området är jordbruksmark och att jordbrukaren har rätt att göra som han vill på sin fastighet (HP 12/7).
Staël von Holstein tycker att vi ska glädjas ”över initiativet och möjligheterna, över tävlingarna och turisterna som det dragit till staden och att vi i stället ska ”oroas över alla nej-sägare, bakåtsträvare och Jantar som håller vår underbara stad tillbaka”.
Men Johan Staël von Holstein kommenterar inte det faktum att den nybyggda padelhallen saknar bygglov. Dessutom har länsstyrelsen inlett ett ärende där padelhallen kan komma att prövas mot det så kallade landskapsbildskyddet som råder på området.
Och jag skäms inte för att säga att jag är en stolt nej-sägare så länge som det gagnar samhället och alla medborgare behandlas lika.
Johan Staël von Holstein avslutar sin text så här: ”Låt oss hitta vi-känsla och samhörighet, och låt oss få fram en massa ja-sägare.”
En tolkning av detta resonemang är att Staël von Holstein vill ha fler ja-sägare så länge som de inte går emot hans intressen. I en sådan kommun kommer det att gå snett ganska fort, för vad händer om en annan person motsätter sig Staël von Holsteins intressen?
Genast kommer det att uppstå konflikter om vems intressen som är viktigast. Skulle det inte finnas lagar eller regler att följa uppstår ett alla-mot-alla-krig, och den rikaste, den mäktigaste eller den starkaste, kommer att gå segrande ur en sådan strid. Ett sådant samhälle har vi, som väl är, lämnat bakom oss.
Företagare verkar på en fri marknad och i konkurrens med andra företagare. I det sammanhanget är det givet att företagare ofta ser på verkligheten som en tävling där den bästa entreprenören kommer att ta hem de största vinsterna.
En kommun har ett annat uppdrag, det handlar om det gemensamma, hur alla medborgare ska behandlas rättvist och på lika villkor och hur de gemensamma resurserna bäst ska fördelas.
De kommunala hindren, läs lagar och regler, är inte till för att göra livet svårt för medborgare eller företagare. I stället handlar det som sagt om att skapa rättvisa och förutsägbarhet för alla.
Från en nej-sägare till en ja-sägare, det finns ett samhälle utanför din tomt. Om du vill att det ska råda ordning och reda i detta samhälle har du själv ett ansvar för det. Svårare än så behöver det inte vara.
LÄS MER:Padelhall utan tillstånd är anmäld
LÄS MER:Mattias Karlsson: Lagbrytare kan inte vara samhällsbyggare
LÄS MER:Johan Staël von Holstein: Halmstad har en fantastisk potential
