Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

2015 stämde ett hundratal nederländska medborgare staten för att den inte skyddade sina invånare mot klimatförändringar – och vann i domstol. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Martin Hultman: Organiserad klimatförnekelse är en akut utmaning

I dag lever vi både i en politisk och en naturens klimatkris, med tydliga tecken på att människan orsakat den globala uppvärmningen samtidigt som den politiska scenen befolkas av klimatförnekare. Det skriver Martin Hultman i denna klimatkrönika. På torsdag håller han en föreläsning om klimatförnekelse och kriminalisering av klimatbrott på Halmstads stadsbibliotek i serien ”Klimatet & vi”.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I dokumentären ”Den stora klimatskandalen” (SVT Play) redogörs för hur olje-, kol och gasföretag haft kunskapen om klimatkrisen i över 60 år men inte velat att den ska komma allmänheten till del.

Sedan 1980-talets mitt har dessa bolag aktivt spridit tvivel om klimatvetenskapliga resultat, en kampanj som detaljerat redogörs i boken med den talande titeln ”Merchants of Doubt. How a Handful of Scientists Obscured the Truth on Issues from Tobacco Smoke to Global Warming”. Denna organiserade spridning av tvivel gjordes för att misstänkliggöra den politik som skulle behöva förändra dessa bolags affärsmodeller totalt.

I dag lever vi både i en politisk och en naturens klimatkris. För samtidigt som tecknen på konsekvenserna av den globala uppvärmningen, påeldad av fossila bränslen, blir allt mer uppenbara så har den politiska scenen i allt högre grad befolkats av olika sorters klimatförnekelse.

I stället för att hantera klimatkrisen så har utmaningen blivit mer akut och svårare. De senaste åren har två starka grupper gått samman i organiserad klimatförnekelse, nämligen utvinningsindustrin och högernationalister.

När Sverigedemokraternas partiledare kommenterade 2018 års torka och bränder med att det bara handlade om väder och inget som kunde kopplas samman med den pågående klimatkrisen, återupprepade han högernationalisters bortviftande av klimat- vetenskap som har blivit allt synligare och tydligare de senaste tio åren med början i Teaparty-rörelsen i USA – manifesterat i Trump-administrationen.

I dag har många högernationalistiska partier i Europa olika former av klimatförnekelse som en av sina bärande värderingar. Vi ser spår av det hos regeringspartier i Danmark, Norge och Polen, hos brittiska UKIP, franska Front National och tyska AfD.

I Sverige uttrycker Sverigedemokraterna till exempel att SMHI bedriver lobbyism, de röstade nej till Parisav- talet, avfärdade införandet av en klimatlag och utnämnde tillsammans med andra broderpartier i EU klimatförnekaren Václav Klaus till frihetshjälte. Partier som vill elda på planetens sammanbrott kan i det kommande EU-valet få fler röster än någonsin.

Som kontrast önskar sig många en stor röd knapp på vilken det står ”Nödstopp!” för att förhindra den globala uppvärmningen att nå katastrofala irreversibla konsekvenser. Att utsträcka rättigheter till naturen kan vara en sådan röd knapp.

Den kanadensiske doktorn i miljö- rätt David R Boyd har i ”The Rights of Nature: A Legal Revolution That Could Save the World” sammanfattat nödvändigheten av, filosofin bakom och samtidens praktik av denna form av rättigheter.

Klimatets rättigheter är inte speciellt kontroversiellt egentligen; för varför kan företag vara legala subjekt men inte atmosfären, ingen av dem kan ju tala själva?

I sin senaste SvD-krönika redogör Johan Rockström för ett viktigt och uppmärksammat rättsfall, där hundratals medborgare 2015 i Urgendafallet stämde den nederländska staten för att den bröt mot det konstitutionella ansvaret att skydda sina medborgare mot klimatförändringar (SvD 20/4).

När domstolen dömde till medborgarnas fördel beordrades staten att minska utsläppen av växthusgaser med 25 procent till 2020. Här finns en möjlighet att genom tydlig, klar och styrande lagstiftning ställa om samhället. Tänk om atmosfären hade laglig rätt att inte förgiftas och klimatbrott av till exempel oljebolag kunde lagföras, hur skulle klimat- politiken se ut då?

”Varför ska vi gå till skolan när de vuxna samtidigt förstör vår planet så att vi inte kommer ha någon nytta av det vi lär oss i skolan”, resonerar de ungdomar som i dag har all kunskap men inget inflytande.

Forskare som granskat deras uttalanden slår fast att dom har rätt. Här finner vi en global rörelse ledd av kvinnor som stämmer stater, sätter sig i vägen för fossil infrastruktur och organiserar demonstrationer.

Vi är klimatet, klimatet är oss.

Martin Hultman

Docent i vetenskaps-, teknik- och miljöstudier vid Umeå universitet och verksam vid Chalmers.