Skolan är en komplex värld och svår att få grepp om. Den omfattar så många olika delar att det inte är lätt att förstå vilka förändringar som leder till att skolan blir bättre. Där-emot kan man ibland stöta på ett påstående som gör att man förstår vad som inte leder till att den svenska skolan blir bättre utan snarare sämre.
”Kön medger att alla klasser blir fyllda, men också att de elever som flyttar kan ersättas med andra elever ur kön.”
Meningen kommer från boken ”Tough love” som är skriven av Barbara och Hans Bergström och tar upp historien om Internationella Engelska skolan, ett företag som grundades av Barbara Bergström och som i dag är en av Sveriges största friskolekoncerner.
Ur ett företagsperspektiv är meningen inte anmärkningsvärd. Men när det gäller skolan är den mycket obehagligt och visar tydligt problemet med dagens friskolesystem, den tar inte hänsyn till helheten, det vill säga att alla barn måste ges möjlighet till en likvärdig skola, även de som av olika anledningar inte tidigt ställts sig i kö till populära skolor.
Dessutom ger meningen sken av att elever är utbytbara och att deras behov av kunskapsinhämtning inte står i centrum. Kort och gott, hellre fyllda klasser än bra klasser.
I början av veckan blev just köerna till landets skolor uppmärksammade i samband med att en utredning om en mer likvärdig skola presenterades. I utredningen föreslås bland annat att kötid som urvalsmetod tas bort och i stället ersätts av andra kriterier, som till exempel syskonförtur och geografisk närhet. I sista hand, när allt annat är lika, föreslås lottning som urvalsmetod.
Utöver detta föreslås bland annat att ersättningen till friskolorna ska bli lägre till förmån för kommunerna som har ett mer omfattande ansvar.
Förslagen fick givetvis företrädare från friskolevärlden att rasa. I en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet, som undertecknats av ett antal vd:ar från stora friskolekoncerner, skrev man att förslagen leder till att dåliga skolor får mer resurser (SvD 27/4).
Men tyvärr missade kritiken att ta fasta på det mest grundläggande faktumet, dagens skola blir allt mer segregerad och det beror framför allt på skolsystemets utformning. Förvisso har boendesegrationen en stor påverkan på skolsegregationen men detta blir ju inte bättre av ett fritt skolval och en skolpeng som leder till att skillnaderna mellan skolor och elever ökar.
De negativa reaktionerna på utredningens förslag kan faktiskt tolkas som att medelklassen ser sin gräddfil till populära skolor hotad.
Så vad är då lösningen? Innan vi går vidare kan vi backa bandet cirka 30 år i tiden. I början av 1990-talet genomfördes två omfattande skolreformer på mycket kort tid, dels kommunaliseringen av skolan, dels in- förandet av skolpeng och fritt skolval. Den senare reformen öppnade upp för en stor ökning av antalet friskolor.
Det är utifrån dessa förändringar som Barbara Bergström 1993 startade Internationella Engelska skolan. I boken ”Tough love”, som hon skrivit tillsammans med maken Hans Bergström, beskrivs utvecklingen av företaget och vad hon ville åstadkomma. Ett återkommande tema i boken är att göra skolorna attraktiva för föräldrarna för att därigenom skapa ett stabilt elevunderlag.
Successivt växte företaget genom att allt fler skolor startades. Internationella Engelska skolan är i dag en av Sveriges största friskolekoncerner och har i dag 37 skolor i landet. Koncernen omsätter årligen flera miljarder kronor och vinsten uppgick det senaste året till drygt 150 miljoner kronor.
Barbara Bergström har hyllats av många för sina insatser för Skolsverige, men det är oförtjänta hyllningar. Det går nämligen inte att sätta likhetstecken mellan attraktiva skolor och bra skolor.
Vi har i dag en skola där en viktig drivkraft är att eleven ska få höga betyg, inte att dessa är rättvisande. Det säger sig självt att friskolor som kan locka med just höga betyg blir attraktiva, men dessa behöver inte vara bra skolor.
För att skolmarknaden ska fungera som det är tänkt måste samhällets intressen sammanfalla med de enskildas, det vill säga föräldrarnas och elevernas intressen. Det gör de inte alltid, vilket leder till att marknadiseringen av skolan inte är någon lösning. Det är den inte i dag och kommer heller inte att vara det i framtiden.
Internationella Engelska skolan täljer guld, likt de andra stora skolkoncernerna, samtidigt som den svenska skolan blir allt mer uppdelad. För den som är det minsta intresserad av ett samhälle som håller ihop borde vara orolig på allvar. För elevernas framtid och hela samhällets skull är det dags att sätta ner foten och säga, det räcker nu.
Skolan är ingen marknad utan ett samhällsuppdrag.
