Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Universiteten tvingas i hög utsträckning ägna sig åt undervisning i saker som studenterna borde lärt sig i grundskola och gymnasium. Bild: Tor Johnsson/SvD/TT

Malin Lernfelt: Universiteten är inte en arbetsmarknadsåtgärd

Att underlätta för studenter utan tillräckliga kunskaper att fullfölja sin utbildning är att urholka själva meningen med högre studier.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Många studenter har svårt att klara av sina högre studier. Det visar en rapport som Skolverket presenterade häromdagen. Rapportens syfte är att ge en bild av i vilken utsträckning gymnasieskolans högskoleförberedande program förbereder elever för studier på högskolor och universitet och bygger på intervjuer med studenter och personal på tre lärosäten.

Bland annat konstateras att de som påbörjar högskolestudier i dag ofta saknar grundläggande förkunskaper i till exempel matematik, att de brister i förmågan att utöva källkritik och inte klarar att skriva avgränsade rapporter. Universiteten får ofta ”börja om” med studenterna.

Det är helt orimligt eftersom högre studier är tänkt att vara just studier på en avancerad nivå och inte den grundutbildning som skall klaras av i grundskola och gymnasium.

Den lösning som föreslås av Skolverket är att de högskoleförberedande programmen i gymnasieskolan måste jobba mer med ”elevernas förmåga att ta ansvar, planera sina studier och arbeta självständigt”. Det skriver Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson i en debattartikel i Dagens Samhälle (13/3).

Men är det något gymnasieskolan sysslat med på senare år är det just att släppa eleverna vind för våg att ”forska” och bedriva självstudier. Den effekt det fått är att unga tvärtom har fått svårare att gå vidare till högre studier. Har man inte en stabil kunskapsgrund i ryggen och är van vid att läsa och analysera längre texter är det omöjligt att bedriva vare sig källkritik eller skriva rapporter. Vad gymnasieeleverna behöver är därför inte alls det Skolverket föreslår, utan mer lärarledd undervisning, tydligare kunskapskrav och en omfattande satsning på matematik och fördjupning i längre och mer komplicerade textmassor.

I sin text i Dagens Samhälle skriver Fredriksson också om hur politiska beslut lett till att rekryteringen breddats och att konsekvensen av det måste bli att ”högskolor och universitet granskar sina arbetsformer för att de studenter de tar emot ska ha förutsättningar att lyckas”.

Det låter skrämmande likt det regeringen Löfven föreslog 2017. I en intervju i Sveriges radio (18/7-17) menade Helene Hellmark Knutsson (S), dåvarande min- ister för högre utbildning och forskning, att högskolan ”måste anpassa undervisningen så att fler klarar att fullfölja sin utbildning”.

Universiteten skulle alltså enligt Hellmark Knutsson och Fredriksson inte bara jobba med breddad rekrytering utan också tvingas baxa igenom människor utan tillräckliga förkunskaper till examen.

Vilket de så klart inte alls borde. I stället är det dags att ta ett steg tillbaka och ifrågasätta varför våra universitet används som arbetsmarknadspolitiska verktyg och vad en massa människor som uppenbarligen inte är lämpade för högre studier har att göra på högskolan.

Naturligtvis kan och bör lärosäten då och då se över sina arbetssätt, men inte för att underlätta för studenter utan tillräckliga förkunskaper. Det vore att urholka själva meningen med högre studier och underminera Sverige som kunskapsnation. Skolverket borde veta bättre än att bidra till detta.