Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Barnmisshandel. Fallet med fem barn som hållits isolerade från omvärlden under lång tid väcker frågor om lagstiftningens utformning. Bild: JONAS EKSTRÖMER / TT

Malin Lernfelt: Skandal att barn har svagare rättsskydd än hästar och kor

Den form av grav psykisk misshandel som de isolerade barnen utsatts för är fullt jämförbar med fysisk dito. Ystadsfallet måste bli en väckarklocka.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Fem barn som hållits helt isolerade från omvärlden: De saknar tidsuppfattning och förståelse för hur man använder pengar. De kan varken skala en banan, gå på toaletten eller duscha själva. De har svårt att gå i trappor och aldrig har gått i skolan. Den tragedi som de senaste dagarna rullats upp inför våra ögon, efter att Sydsvenskan granskat ett fall där socialtjänsten förra hösten omhändertog barnen i en familj i Ystad, är ofattbar.

Av skäl som ännu är oklara hade föräldrarna barrikaderat familjens hus, satt upp stängsel och ett tre meter högt plank samt täckt för fönstren.

Syskonen som är mellan 4 och 18 år har tillbringat hela sina liv där inne, i stök och smuts, strikt kontrollerade av en mamma som enligt myndigheterna är fixerad vid deras kost, magar och avföring och som försökt förhindra barnen från att växa upp.

I över ett decennium har föräldrarna lyckats dupera samhället och undkomma skolplikten genom att hävda att familjen under långa perioder befunnit sig utomlands och att barnen var inskrivna på en webbaserad skola i USA. Det visade sig vara ren lögn när Skatteverket och skolchefen Dennis Hjelmström på var sitt håll under förra sommaren började ifrågasätta familjens uppgifter.

Barnen har inte haft pass på många år, föräldrarna har inte arbetat utomlands utan levt på sjukersättning och uppgifterna om den amerikanska skolan har aldrig styrkts av några som helst dokument.

Förutom att man kan slå fast att hela historien är oändligt sorglig och att risken är stor att den vanvård och isolering som barnen utsatts för gör att flera av dem kanske aldrig kommer att kunna leva ett normalt liv, finns det aspekter av den här historien som är värda att lyfta ur ett samhällsperspektiv.

För det första, efter att barnen omhändertagits förra året polisanmälde socialtjänsten föräldrarna för vållande till kroppsskada. Men ärendet lades ned av åklagare efter bara två månader. Till Sydsvenskan säger Ewa-Gun Westford vid Skånepolisen att ”de kunde inte finna något brott enligt brottsbalken”.

Åklagarens beslut överklagades men dåvarande överåklagaren Marianne Ny delade sin kollegas bedömning. Med andra ord, att i åratal vanvårda, isolera och förneka barn all form av normal utveckling är inte brottsligt i Sverige. Hur kan det vara möjligt i ett land som berömmer sig vara världens bästa för barn att växa upp i? Den form av grav psykisk misshandel som barnen utsatts för är fullt jämförbar med fysisk dito. I det här fallet är lagstiftningen de facto striktare för djur som kor och hästar än för barn.

För det andra sätter det som skett fingret på en öm punkt i den svenska kulturen och i arbetslivet som vi borde gjort upp med för länge sedan; konflikträdsla och ständig strävan efter konsensus. Den som tänker själv och ifrågasätter bemöts i dag ofta av kritik eller rynkade pannor.

Att det finns människor som ändå gör det – som skolchefen i Ystad – ska vi vara djupt tacksamma för. Hade han inte, trots att skolans regler inte krävde det, efterfrågat intyg från den skola barnen uppgetts gå på, är det inte säkert att barnen sluppit ur sitt fängelse.

Ystadsfallet blir förhoppningsvis en väckarklocka på många olika sätt.