Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Avancerad - och kostsam - sjukvård. Bild: ANDERS WIKLUND / TT

Joakim Broman: Måndag hela veckan i sjukvårdens Sverige

Trots 100 miljarder kronor i tillskott på några år blir vårdköerna längre. Det är hög tid att utreda ett förstatligande av sjukvården och att se över finansieringen.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Mellan 2013 och 2017 ökade Sveriges totala hälso- och sjukvårdskostnader från drygt 400 miljarder kronor, till mer än 500 miljarder. Under samma period blev vårdkön för patienter som väntade på operation eller annan åtgärd dubbelt så lång.

Varför? Och vad kan vi göra åt det? Det är frågorna som det politiska systemet i allt större utsträckning börjat formulera svar på. Irene Svenonius, finansregionråd (M) i Region Stockholm och författare till boken "Jag vill avskaffa mig själv”, är ett exempel. I boken gör hon upp med den sjukvårdsmodell som för varje år bara tycks bli mer och mer ineffektiv.

Resonemangen liknar de som Kristdemokraterna fört både på lokal och nationell nivå de senaste åren. Inför valet förra året gick flera regionpolitiker fram med budskapet att de ville förstatliga sjukvården och därmed avskaffa sig själva.

Diskussionen är minst sagt välbehövlig. Sverige står inför en situation som nog är svårare än vad många inser eller tänker sig. Personalbrist på många håll i landet kombineras med en stor, åldrande 40-talistgeneration och en teknikutveckling som kräver stora investeringar. Att vi lever längre och att vårdtekniken utvecklas är förstås fantastiska nyheter. Men det är också kostnadsdrivande, och något som ställer nya krav på styrningen.

Det är nånstans där som det befintliga vårdsystemet fallerar. Trots 100 miljarder kronor i tillskott på några år blir vårdköerna längre, snarare än kortare. Regionmodellen innebär att Sverige har 21 olika vårdbyråkratier, utan några skalfördelar och med ofantligt mycket dubbelarbete. Det betyder att journalsystem eller andra it-lösningar för hundratals miljoner måste köpas in gång på gång, och att både kostnaderna för såväl implementering och utbildning som inkörningsproblem upprepar sig om och om igen på olika håll i landet. Måndag hela veckan.

Samtidigt är problemen inte bara en fråga om nationell eller regionalt styrd vård. Ett rent förstatligande utan några andra reformer skulle fortfarande innebära att vården ransoneras utifrån hur mycket politiker anser sig ha råd att producera. Det är visserligen högst tveksamt om detta verkligen sparar några pengar eftersom folk tenderar att bli sjukare medan de står i kö, men sådan är den svenska vårdmodellen.

Lika viktigt som att utreda ett förstatligande av vården är därför att fundera över finansieringen. Tankesmedjan Timbro pekar i en aktuell rapport på fördelarna med den nederländska modellen, med obligatoriska privata sjukvårdsförsäkringar och privat vårdproduktion. Där är vårdköerna nästan obefintliga, trots att landet spenderar mindre pengar än Sverige.

Samtidigt är kvaliteten lika hög som i det svenska systemet, och jämlikheten till och med större. Kanske är det därför till och med socialdemokrater som tidigare socialministern Sven Hulterström börjat tala om privat finansiering av välfärden (DN 1/12).

Regeringen verkar dock mest vilja stoppa huvudet i sanden. Ökade statsbidrag ska nog lösa problemet. Snart är kanske kostnaderna uppe på 600 miljarder. Det är fortsatt Måndag hela veckan i sjukvårdens Sverige.