Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Krav. V-ledaren Nooshi Dadgostar kräver att partiet ska få ta plats i regeringen, förutsatt att Magdalena Andersson (S) återigen blir statsminister efter valet. Bild: Henrik Montgomery
Krav. V-ledaren Nooshi Dadgostar kräver att partiet ska få ta plats i regeringen, förutsatt att Magdalena Andersson (S) återigen blir statsminister efter valet. Bild: Henrik Montgomery

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Lööf får svårt att skaka av sig Dadgostar

Annie Lööf (C) har lovat att hålla ytterkantspartierna borta från inflytande. Nu kräver Nooshi Dadgostar (V) statsrådsposter i Lööfs regeringsalternativ.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Vi vill sitta i en fyrpartiregering, meddelade Vänsterpartiet kavat för dryga två veckor sedan (SVT 17/6). Kravet återupprepades av partiledaren Nooshi Dadgostar i en intervju i Expressen häromdagen (1/7) och i hennes tal i Almedalen gjorde hon det tydligt att V kommer kräva betydande inflytande om vänstersidan blir störst i höstens val.

Det är lätt att ta henne på orden, efter en mandatperiod då V visat mer än tydligt att man är redo att göra upp i mindre konventionella konstellationer för att få sin vilja igenom – och slippa vara en dörrmatta för Socialdemokraterna. Även om det finns ett betydande problem, som gör Dadgostars nya linje i regeringsfrågan snudd på omöjlig: Centerpartiet.

För centerledaren Annie Lööf, som gjort stor affär av att hålla borta ytterkanterna i svensk politik, skulle det sannolikt bli en alldeles för stor prestigeförlust att ta plats på Rosenbad inte bara jämte Socialdemokraterna utan även vid sidan av vänsterpartistiska statsråd. Nu har C visserligen sedan en tid tillbaka gjort upp med V, men aldrig via direkta förhandlingar utan med S som mellanhand. Det är en charad som blir svår att upprätthålla under nästa mandatperiod. Särskilt inom ramarna för ett regeringssamarbete.

Att Lööfs intention är ett samarbete vänsterut även nästa mandatperiod är det sannolikt få som tvivlar på vid det här laget. Till Aftonbladet (3/7) säger källor inifrån partiet att en "äntringsstyrka" förbereder sig inför att eventuellt ta plats i regeringskansliet. Tvivlen är större kring vad C faktiskt ska få ut av ett sådant samarbete.

Flera för C viktiga reformer i Januariavtalet blev inte av, och lär knappast gå att återuppliva under kommande mandatperiod. Särskilt inte av en regering beroende av V. Om den senaste tidens opinionsundersökningar ger en fingervisning inför valresultatet – omkring 5 procent i DN/Ipsos – lär det bli ett svagare Centerparti med mindre väljarstöd i ryggen som tar plats vid förhandlingsbordet.

Från Almedalsscenen ställde Dadgostar dessutom ett annat tydligt krav för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister efter valet: avskaffa marknadsskolan. En plan för att införa vinststopp ska vara spikad inför omröstningen. Det lär bli ett bittert att svälja för C, men även resten av det tilltänkta regeringssamarbetet går i samma riktning.

Vilka punkter som Dadgostar kan tänka sig att rucka på och kompromissa kring är svårt att avgöra på förhand. Kanske är kravet på regeringsposter mest ett försök att skaffa sig en bättre position i en eventuell förhandling – genom att släppa på det kan partiet framstå som medgörligt och troligen få en eftergift på annat håll.

Dadgostar är en skicklig politisk spelare, och att partiet allt mer blickar nostalgiskt mot Socialdemokraternas historia snarare än sin egen bidrar än mer till att försök från C att hålla dem ute framstår som orimligt bråkiga.

Att C under nästa mandatperiod kommer tvingas ge ett betydande inflytande till V – förutsatt att det blir en S-regering – råder det inga tvivel om. Frågan är om det inflytande kommer stanna vid förluster i tunga sakfrågor, eller sträcka sig så långt som att låta V ta plats i regering.