På pappret är höjningen av a-kassan en tillfällig krisåtgärd som löper ut den 3 januari nästa år.
Som en del av de ekonomiska krispaketen har regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna gjort det enklare att kvalificera sig för a-kassa och dessutom höjt taket för ersättningen. Det är kortsiktigt rimligt, för att mildra konsekvenserna av den pågående krisen, men problematiskt på sikt eftersom risken är att de temporära krisåtgärderna inte rullas tillbaka som planerat.
"Inget är så permanent som en tillfällig politisk åtgärd”, konstaterade nationalekonomen Andreas Bergh nyligen i en intervju med sajten Arbetsmarknadsnytt (8/5).
Exemplen är flera. Momsens föregångare, omsättningsskatten, infördes 1941 som en tillfällig skatt för att finansiera ökade offentliga utgifter under andra världskriget. Skatten avskaffades några år efter andra världskriget, men återkom relativt snart. Värnskatten var när den infördes 1995 tänkt att under en femårsperiod bidra till saneringen av de statsfinanserna efter 1990-talskrisen, men blev kvar i 25 år.
Samma sak kan mycket väl hända med de tillfälliga förändringarna i a-kassan. Höjd ersättning i a-kassan har länge stått på LO:s och många socialdemokraters politiska önskelistor. Med tanke på Socialdemokraternas försvagade ställning bland LO-väljarna är det svårt att se partiet backa från a-kassehöjningen. Tvärtom lär många inom S se permanent höjd a-kassa som ett bra sätt att locka tillbaka väljare som de senaste åren gått till Sverigedemokraterna.
Risken med detta är, som Bergh konstaterar, att det blir mindre lönsamt att arbeta, vilket kan leda till att fler fastnar i långvarig arbetslöshet.
Grunden för alliansregeringarnas arbetslinje var att öka skillnaden mellan att ha ett arbete och att gå på bidrag. Både sänkta ersättningar och jobbskatteavdrag syftade på så sätt till att öka incitamenten att arbeta.
Det är särskilt viktigt för personer med svag anknytning till arbetsmarknaden och som söker jobb där skillnaden mellan löne- och bidragsnivåer är relativt liten. När skillnaden nu krymper ytterligare riskerar fler i dessa grupper att fastna i utanförskap.
Centerpartiet och Liberalerna har ett stort ansvar att, tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, värna alliansens arbetslinje genom att se till så att dagens krisåtgärder verkligen blir tillfälliga.
