Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Elektrifieringen av fordonsflottan går snabbt framåt, men förbränningsmotorer kan ändå komma att behövas. Bild: Henrik Montgomery/TT
Elektrifieringen av fordonsflottan går snabbt framåt, men förbränningsmotorer kan ändå komma att behövas. Bild: Henrik Montgomery/TT

Joakim Broman: Lägg inte alla klimatägg i samma korg

Det viktiga är att klimatutsläppen försvinner till år 2045, inte exakt hur det går till.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Fossila drivmedel i transporter och arbetsmaskiner ska vara utfasade år 2040. Det föreslog den så kallade Utfasningsutredningen under tisdagen (1/6). Utredningen föreslår också styrmedel och regelverk som ska bidra till omställningen, och som skiljer sig åt beroende på område och transportslag.

Både förslagen och utredningen är bra, trots att regeringens utredningsdirektiv var ganska svaga. Mycket har i Miljöpartiets retorik kretsat kring symbolförslaget att förbjuda nyförsäljning av bensin- och dieselbilar efter 2030, något som också står i januariavtalet.

Ett sådant förbud skulle dock i bästa fall vara irrelevant och i sämsta fall kontraproduktivt. Elektrifieringen av personbilsflottan går redan snabbt. I april var en elbil för andra gången den vanligaste nybilsregistreringen.

I takt med att fler modeller kommer ut, räckvidden ökar och laddinfrastrukturen byggs ut kommer elbilsflottan av allt att döma fortsätta växa, även om miljöbonusar och straffskatter skulle försvinna.

Men om något oväntat hindrar elektrifieringen – exempelvis långsiktiga problem i batteriproduktionen – kan förbränningsmotorer behövas även framåt. På så sätt vore ett förbud en risk. Även om elektrifieringen går starkt är det sällan smart att lägga alla ägg i en korg.

Förbränningsmotorer lär också behövas i den tyngre trafiken, som är svårare att elektrifiera (och ju tyngre, desto svårare). Klimatutsläppen måste förstås bort på sikt ändå, men det kan göras antingen genom övergång till biodrivmedel, vätgasteknik eller så kallade elektrobränslen.

Biobränslen är ett bra alternativ i en del sammanhang, samtidigt som en alltför hög efterfrågan tenderar att leda till att bränslena blir allt sämre ur klimat- eller miljösynpunkt. Lagom är bäst; att köra lastbil på grenar och kvistar är rimligt, men även palmolja är ett biobränsle, och det bör inte fylla tanken.

Elektrobränslena har fördelen att de kan göras identiska med de fossila drivmedlen, fast med "återvunnen” eller återinfångad koldioxid. Därmed behövs inget teknikskifte för att uppnå klimatneutralitet. Varken lastbilar, flygplan eller tankerfartyg skulle behöva byta ut sina motorer.

Att få till elektrobränslen i stor skala är inte heller enkelt, särskilt inte som den extremt elintensiva produktionen kommer att ställa ytterligare krav på ett redan pressat svenskt elsystem, men just därför är det bra att utredningen lyfter behovet av vidare arbete med frågan.

Med rätt teknik, styrmedel och regleringar kan klimatomställningen göras utan att det behöver innebära enorma kostnader eller problem för de som kör fossildrivna maskiner. Ett teknikneutralt förhållningssätt från politikens sida behövs för att inte riskera prestigefyllda satsningar som leder fel.

Det viktiga är att klimatutsläppen försvinner till år 2045, inte exakt hur det går till, eller om några klimatneutrala bensinmotorer finns kvar.