Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

VÄSTERÅS 20170703 Ett parhus i tegel under byggnation. Foto: Fredrik Sandberg / TT / Kod 10080 Bild: Fredrik Sandberg/TT

Konsten att bygga rätt

På vilket sätt vi ska bygga nya hus både upprör och engagerar, men ett första steg mot bättre kompromisser är att försöka förstå varandras argument. Tror ni mig inte? Läs Bibeln.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

I veckan stod det klart att mark- och miljööverdomstolen inte kommer att pröva överklagandet mot Gekås planerade höghushotell i Ullared. Ett nederlag för grannarna och en seger för varuhuset. De klagomål som hade riktats mot projektet var, som så ofta, att det skulle bli för högt och för i vägen. Det 27 meter höga hotellet kommer att uppföras bara 30 meter från grannarna.

Att nybyggnation i allmänhet och höghus i synnerhet rör upp känslorna är inte så märkligt. Det är helt naturligt att bry sig om sin omedelbara livsmiljö, vare sig man främst strävar efter att bevara den eller modernisera den. Utöver det så kan också ideologiska ställningstaganden spela in och få än fler att ha en åsikt i ämnet. Man behöver bara säga Slussen, Nobelcenter eller Västlänken i fel sammanhang och du kan tro att det hettar till. På närmare håll så planeras stora hotellkomplex både i Halmstad och Varberg och därutöver andra omfattande nybyggnationer som också minst sagt lockar till debatt.

”Not in my back yard” är den term som kommit att symbolisera motståndet mot förändring av den egna närmiljön. Det är lätt att göra sig lustig över att det just är vad som händer på min bakgård som är det viktiga, men det är också uppenbart att alla påbjudna förändringar inte är av godo.

Samtidigt har det alltid funnits en väldig lockelse i att bygga högt. Från Burj Khalifa i Dubai via Eiffeltornet ända tillbaka till medeltidens katedraler, överallt har det handlat om att utmana vad som är tekniskt möjligt och resa sig än högre mot himlen. Naturligtvis har det alltid rört sig om prestigeprojekt och maktdemonstrationer och har också ofta rönt kritik. (Eiffeltornet var ursprungligen tänkt att monteras ned igen, delvis för att blidka dess kritiker).

Konflikten kan faktiskt sägas gå ännu längre tillbaka. I Bibeln skapar Gud språkförbistringen för att människorna är i färd med att bygga ett för högt torn. Gud ser detta som ett tecken på att människorna blivit för mäktiga och skapar därför de olika språken och skingrar dem över jorden för att hämma dem och deras övermod.

Men oaktat om vi ådrar oss Guds vrede så behöver det byggas fler hus och förutom att ingen vill ha dem allt för nära sina egna så blir så finns det två skolor att följa, högt eller brett.

Att vara fullständigt renlärig är nu på intet sätt nödvändigt. Är det ont om plats kan höghus vara en bra lösning, men att snegla allt för mycket på Manhattan har sina problem. New York ligger på ungefär samma breddgrad som Neapel med solen väsentligt högre på himmelen än i Sverige. Med för tätt packade höghus blir det väldigt mörkt på våra breddgrader.

Är det gott om plats kan det passa bättre med låga hus över en större yta. Vad som då måste beaktas är att inte bygga över allt för mycket värdefull jordbruksmark. Vidare kräver stora bostadsområden en välfungerande kollektivtrafik. Sneglar man på London så måste man också snegla på Londons tunnelbana.

Kompromisser är alltså nödvändiga. Ett sätt att nå fram till bättre sådana är att försöka förstå motståndarnas ståndpunkt. Det är ju, som bekant, när vi inte förstår varandra som vi inte lyckas genomföra våra storslagna planer. Oavsett om det rör sig om ett högt eller brett Babels torn.