På måndagen meddelade Halmstads kommun kort och gott att HFAB:s vd Catharina Rydberg Lilja slutar på sin post. Som orsak meddelas att ”styrelsen och vd är överens om att de har olika syn på bolagets framtid”.
Vidare säger ordföranden för HFAB:s styrelse, Jimmie Tschander (C), att Catharina Rydberg Lilja bland annat har ”drivit ett stort förändringsarbete och verkat för att nya bostäder byggs utanför de centrala delarna av kommunen”.
Det låter ju som ett gott omdöme, men ändå har alltså HFAB och Rydberg Lilja ”olika syn på bolagets framtid”. Som läsare, som kommuninvånare, som skattebetalare, lämnas man i sticket av den här informationen. Den är milt sagt helt bedrövligt, man får nämligen inte någon som helst förklaring till varför Catharina Rydberg Lilja och HFAB går skilda vägar.
När Hallandsposten på nyhetsplats rapporterar om uppsägningen framträder en annan bild, Jimmie Tschander och Catharina Rydberg Lilja har helt enkelt olika syn på vad som har hänt.
”Jag har blivit uppsagd”, säger Catharina Rydberg Lilja till Hallandsposten.
Med andra ord, hon har fått sparken. Mot bakgrund av det framstår kommunens information som rena Pravda. Varför inte säga som det är?
Det är mycket märkligt att man från kommunens sida inte direkt lägger alla korten på bordet. Förvisso är ofta personalärenden mycket känsliga för individen som måste sluta.
Men det borde ändå ligga i allas intressen, framför allt kommuninvånarnas , att få en så korrekt bild som möjligt av varför en kommunal chef sparkas från sin tjänst.
Särskilt allvarlig är måndagens besked när man ser på historiken, det senaste året har flera framträdande chefer inom Halmstads kommun fått sparken, som till exempel Hemvårdsförvaltningens chef Jennie Vidal förra våren och vd:n för Hem, Monica Karlsson, i höstas.
Det finns troligen helt olika skäl till respektive uppsägning, ändå är det illavarslande att kommunen gång på gång tycks komma på kant med sina chefer.
Inte nog med att det kostar att kicka en chef från sin tjänst, en kommun har också ett anseende att vårda som en attraktiv arbetsplats. Då är det också på sin plats att förklara sig.
I höstas gjorde Hallandsposten en större granskning av HFAB som visade att det skett en omfattande chefsflykt från bolaget.
Under ett års tid hade fem chefer lämnat HFAB. Granskningen visade att tre av cheferna rekryterats till andra allmännyttiga bolag medan de andra två blivit utköpta.
Om HFAB:s chefskarusell ligger bakom att Rydberg Lilja nu får sparken kan man bara spekulera i. Det är just detta som är problematiskt när kommunen inte säger som det är, det lämnar utrymme för spekulationer.
Det ligger i sakens natur att en styrelse på dagen kan sparka en vd om man inte delar samma bild av bolaget och dess organisation. Men för ett kommunalt bolag som ytterst har att tjäna sina ägare, kommuninvånarna, bör man kräva mer än så när det gäller kommunikationen.
Av den information som kommunen lämnade på måndagen verkar det inte duga med att vd:n har drivit ett stort förändringsarbete och verkat för att nya bostäder byggs. I stället har man ”olika syn på bolaget framtid”. Det kryptiskt formulerade är i sanning det kryptiskt tänkta.
Nu blir det för Halmstads kommun att ännu en gång rekrytera en hög chef. Denna gång till kommunens fastighetsbolag. Innan det sker hade det varit på sin plats att styrelsen för HFAB med Jimmie Tschander i spetsen förklarar:
Vad är det för vd man vill ha?
