Att forska om klimatet och försöka förstå hur det utvecklas är oerhört komplext. Det finns så många olika faktorer som kan påverka klimatet och det är svårt att med säkerhet bevisa orsakssamband. Men inte nog med det, det är också en stor utmaning att sprida de klimatvetenskapliga rönen till allmänheten och göra så många som möjligt medvetna om vad som sker med vårt klimat.
Då kan enkla bilder vara effektiva för att sprida ett budskap. En sådan bild är den så kallade hockeyklubban. Den beskriver hur den globala medeltemperaturen har hållit sig på en jämn nivå under lång tid. Men så i samband med industrialiseringen på 1800-talet händer det något, temperaturen stiger brant, och det fortsätter så fram till våra dagar. Den graf som beskriver denna utveckling ser precis ut som en liggande hockeyklubba.
Vill man ifrågasätta klimatkrisen är hockeyklubban ett tacksamt mål. Det var också precis vad man gjorde för nästan exakt 13 år sedan, strax före det stora klimattoppmötet i Köpenhamn 2009.
I centrum för denna händelse finns Climate Research Unit (CRU) vid University of East Anglia i England. I november 2009 lyckades någon hacka CRU och kopiera tusentals mejl och dokument. Därefter lades delar av materialet upp på olika klimatförnekelsebloggar, och som ett bevis på att den globala uppvärmningen var en vetenskaplig konspiration. Publiceringen av de stulna dokumenten skedde ett par veckor före klimatmötet i Köpenhamn, och kastade en lång skugga över mötet.
Händelsen kom att få benämningen ”Climategate”, detta trots att det inte fanns några som helst bevis på att forskarna manipulerat sina resultat.
Sprängkraften låg i att det såg ut som att klimatforskarna hade manipulerat sin forskning för att få till ett önskat resultat, alltså att den globala temperaturen stiger. Det var framför allt i ett mejl från CRU:s chef Phil Jones som tycktes visa på detta. Där står det bland annat om ett ”trick” (knep) som man har använt sig av och att man vill ”hide the decline” (dölja minskningen”).
För den som inte vet vad det handlar om framstår detta som ett ytterst tvivelaktigt sätt att bedriva forskning. Men mejlet är helt taget ur sitt sammanhang. Knepet som omnämns handlar inte om själva forskningen utan handlar om en teknik inom statistik för att sammanföra olika data, medan att dölja minskningen gäller data som inte är relevant i sammanhanget.
CRU är en ledande forskningsinstitution inom klimatvetenskapen och har samlat in temperaturdata från hela världen. Men inte bara det, institutet har även genom historiska källor och olika modeller tagit reda på vad temperaturen har varit över tid. Detta har bland annat gjorts genom att studera trädens årsringar. All denna historiska data visar hur temperaturen har utvecklats de senaste tusen åren – och den kurvan är lik en hockeyklubba.
När man med hjälp av data från årsringar ser hur temperaturen har varierat över tid så överensstämmer denna med en rad andra metoder. Men på 1960-talet så händer något med trädens årsringar, trots att värmen stiger blir ringarna mindre. Vad det beror på vet man inte, det kan handla om okända miljöfaktorer.
När Phil Jones skriver om att ”dölja minskningen” så handlar det om att statistiken från trädens årsringar inte längre är relevant – men faktum kvarstår att temperaturen stiger från 1960-talet och framåt. Det vet vi genom all världens väderstationer som de senaste decennierna har gjort otaliga temperaturmätningar.
”Climategate” slog ner som en bomb bara några veckor före klimatmötet i Köpenhamn, och klimatskeptiker över hela världen fick vatten på sina kvarnar. I ett läge när tiden är knapp för att minska på de globala utsläppen såddes tvivel om klimatvetenskapen verkligen är att lita på. Det kan i allra högsta grad har försenat klimatomställningen med flera år, kanske upp till ett decennium.
Än i dag lever uppfattningen att CRU manipulerade sin forskning, trots att flera granskningar visat att så inte är fallet.
Tretton år senare har världsledarna återigen samlats till ett nytt klimattoppmöte, COP27 i Sharm el-Sheik i Egypten. Den här gången har fokus mest varit på hur den rika världen kan ersätta fattiga länder för konsekvenserna av klimatförändringarna. För svensk del har klimatmötet inte varit någon fjäder i hatten, då regeringen på kort tid har sänkt Sveriges ambitioner att minska på utsläppen av växthusgaser.
Det visar med all tydlighet att kampen mot klimatskepticismen långt ifrån är över i Sverige. I mitten av oktober höll Sverigedemokraternas nyinvalde riksdagsledamot Elsa Widding ett anförande i riksdagen med budskapet att klimatkrisen inte existerar.
”Att vi skulle befinna oss i en klimatkris anser jag saknar vetenskapligt stöd. Det gjorde vi senast på 1960-talet, när somrar uteblev eller blev så korta att man inte hann skörda”, sa Widding i riksdagen då.
Det är viktigt att förstå att de som förnekar att vi har en klimatkris ofta företräder starka ekonomiska eller geopolitiska intressen, och har mycket att vinna på en fortsatt utvinning av fossila energikällor. Politiskt finns det en dimension till, politiker som inte vill kännas vid klimatkrisen kan samtidigt lova sina väljare att de inte behöver göra några uppoffringar för klimatets skull. Där har vi framför allt Sverigedemokraternas ställningstagande, och det är en position som sakta men säkert tycks smyga sig in i regeringen.
När finansminister Elisabeth Svantesson (M) i en intervju i Svenska Dagbladet får frågan om vad det innebär att Sverige inte når 2030-målet att kraftigt minska utsläppen från transportsektorn svarade hon så här:
”Det innebär att vi inte når målen. Gör vi inte det så gör vi inte det, men ambitionen styr mot det målet” (SVD 11/11).
Ett mer tomt och innehållslöst svar får man verkligen leta efter. Det pekar också på en total uppgivenhet inför regeringens egen klimatpolitik. Missar vi klimatmålet så gör det vi det, menar ju Svantesson.
Klimatskepticism är traditionellt kopplat till utvinningsindustrin och högernationalism. Nu tycks den i viss mån även ha börjat ta sig in i regeringen. På något annat sätt kan man inte tolka det när regeringen på väldigt kort tid har lagt om kursen för klimatpolitiken.
Vem var det då som 2009 låg bakom datastölden mot universitet i East Anglia? Det är än i dag okänt men av tillvägagångssättet kan man sluta sig till att det var oerhört sofistikerat i hur man manipulerade den data som stals, och effektivt lyckades så tvivel om hockeyklubbans trovärdighet. Gruppen som låg bakom detta måste med andra ord haft tillgång till expertis inom klimatvetenskap. Datorhackningen var inget enkelt pojkstreck utan ytterst välregisserad med ett tydligt syfte, att så tvivel om klimatvetenskapen, och därmed fördröja utfasningen av fossila energikällor.
Detta tillvägagångssätt har använts förr när man vill sakta ner en viss utveckling. Det var så tobaksbolagen agerade när de aktivt ifrågasatte kopplingen mellan cigarrettrökning och cancer. I frågor om ozonhålet, surt regn och bekämpningsmedel har intressegrupper tillämpat samma metoder för sin egen vinnings skull.
Tyvärr är krafterna som vill motverka utfasningen av fossila energikällor fortfarande verksamma. Det är alltså viktigare än någonsin att stå upp för vetenskapen och dess entydiga resultat om att den globala medeltemperaturen stiger snabbt och att det är människan som ligger bakom det.
För att vända denna utveckling behövs det snabba åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Tyvärr går nu Sverige i rakt motsatt riktning. Det är inte att ta ansvar för allas vår gemensamma framtid.
