Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Coronaviruset. Diktaturens intressen riskerar att gå före virusbekämpningen. Bild: Achmad Ibrahim

Linnea Hylén: Kinesisk censur sätter liv på spel

I kampen mot den osynliga fiende, som virusspridningen utgör, finns det inget som stjälper så mycket som statskontrollerad censur.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Det nyupptäckta coronaviruset dominerar mediernas rubriker runt om i världen. Sjukdomen har på knappt två månader lett till omkring 80 människors död. Flera tusen människor har smittats och sjukdomsfall har upptäckts i bland annat Frankrike och USA.

Nu växer oron över hela världen för att viruset ska spridas till fler länder. Risken för smittspridning ökar emellertid när information undanhålls om hur situationen faktiskt ligger till.

När en kris uppstår finns det många fallgropar som beslutsfattare kan falla ner i om de inte i första hand agerar i allmänhetens intresse. En hälsokris – som i det aktuella fallet med coronaviruset – utmanar den kinesiska diktaturens förmåga att kontrollera ett relativt komplext händelseförlopp. Utan rätt åtgärder kan viruskrisen eskalera till en internationell epidemi.

Den kinesiska presidenten Xi Jinping har understrukit att situationen är allvarlig och att den kinesiska staten gör allt för att stoppa spridningen av viruset (Omni, 25/1). Men bara för att Xi Jinping säger att de ”absolut ska vinna slaget” betyder det inte att de kommer vinna kriget.

En inneboende risk i hälsokriser likt denna är det faktum att information kan både hjälpa och stjälpa. Rätt information om virusets spridning, symptom och omfattning kan bidra till att allmänheten vidtar försiktighetsåtgärder som exempelvis ökad handhygien.

Korrekt kunskap är en nyckelfaktor till att fler kan skydda sig mot viruset. Inkorrekta uppgifter kan däremot bidra till motsatsen – särskilt när en förskönande bild kan skapa en känsla av falsk trygghet hos befolkningen.

Dagens industris kolumnist Johan Nylander, som varit på plats i Hongkong, har rapporterat om hur enskilda kineser brutit mot karantänregler i tron att sjukdomssituationen är under kontroll (25/1). Undersökande journalister har nekats tillträde till smitthärjade platser och coronasmittade kineser har censurerats på sociala medier efter att de öppet försökt informera om situationen i Wuhan.

De statskontrollerade kinesiska medierna pumpar ut nyheter om den framgångsrika smittbekämpningen, medan de som hävdar motsatsen möts med repression.

I kampen mot den osynliga fiende, som virusspridningen utgör, finns det inget som stjälper så mycket som statskontrollerad censur. Det ligger inte i en diktaturs intresse att rapportera om negativa nyheter som kan skada landets anseende och ekonomi.

Det är sannolikt att den kinesiska statsapparaten gör allt i sin makt för att minska smittspridningen – samtidigt som de försöker undanhålla information om sina misslyckanden. De mänskliga kostnaderna riskerar dock att bli ödesdigra om diktaturens intressen får gå före sanningen.

Transparens, yttrandefrihet och ansvarsutkrävande är tre faktorer som är avgörande för att vinna kriget mot coronaviruset.