Protest. Omfattande demonstrationer har brutit ut i Kazakstans största stad Almaty, och regimen har svarat med att sätta in militären.
Protest. Omfattande demonstrationer har brutit ut i Kazakstans största stad Almaty, och regimen har svarat med att sätta in militären. Bild: Vladimir Tretyakov

Kazakstan riskerar att bli nästa Belarus

I Kazakstan reser sig folket mot regimen och den ekonomiska eliten. Regimen har svarat med Putins maktspråk.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

I Kazakstans största stad Almaty kantas den breda gågatan av fina restauranger och lyxiga märkesbutiker. Landet har tack vare naturresurser som olja och gas blivit den största ekonomin i Centralasien. Men rikedomarna har inte kommit alla till del.

De stora klyftorna i landet, där en liten elit lever i lyx medan majoriteten fortfarande lever i fattigdom, är en av orsakerna till de omfattande demonstrationerna som synts på senare tid i landet.

Det finns flera likheter med de demonstrationer som de senaste åren synts i Ryssland och Belarus, och med Rysslands ekonomiska intressen i landet riskerar Kazakstans demokratiaktivister att möta samma motstånd som ryska och belarusiska likar.

ANNONS

Det är inte första gången missnöjet med den auktoritära regimen i Kazakstan har lett till stora demonstrationer. Efter nästan 30 år vid makten valde presidenten Nursultan Nazarbajev lämna sitt ämbete 2019 efter flera års protester, men han har fortsatt styra landet bakom kulisserna som ordförande för säkerhetsrådet.

Missnöjet med den politiska ledningen har därmed fortsatt att gro. När regeringen i år slopade subventionerna på gas och priserna fördubblades, var det allt som behövdes för att protesterna skulle ta fart igen i början av januari (DN 8/1).

På många sätt påminner situationen om när demonstrationerna drog fram över Belarus sommaren 2020. När presidenten Aleksander Lukasjenko återigen utropade sig till valvinnare efter omfattande fusk blossade stora protester upp. Ryssland valde att stötta den auktoritära regimen och trots hårt motstånd från liberala krafter kunde Lukasjenko sitta kvar. Det blev en dyrköpt läxa för Ryssland och dess allierade vilken kraft demokratiaktivister kan utgöra.

När kraven på demokratin nådde Kazakstan försökte de till att börja med stävja protesterna genom att gå med på några av deras krav, men kort därefter valde man att ta till samma metoder som i Belarus.

Undantagstillstånd och utegångsförbud har införts, internet släcks återkommande ner och regimen försöker stänga ute journalister från landet för att hindra information från att nå omvärlden. Den 6 januari skickade den ryskledda säkerhetsalliansen CSTO, där bland annat Kazakstan och Belarus ingår, fredsbevarande trupper till landet.

ANNONS

För att motivera ett militärt ingripande behövdes en extern fiende – alltså anammade Kazakstan samma retorik som Ryssland använt sig av. Enligt regimen är det inte demokratiaktivister som protesterar på gator och torg, utan terrorister tränade och finansierade av utländska intressen, enligt den svenska nättidningen Blankspot (11/1).

Vad som händer härnäst är svårbedömt. Det är tydligt att det kazakiska folket har tröttnat på eliten som blivit rika på landets naturresurser i stället för att låta vinsten komma samhället till nytta.

Men det ryska stödet till regimen har gjort det svåra utgångsläget för demokratiaktivisterna ännu tuffare. Det enda vi vet i nuläget är att det inte är den sista gången de fornsovjetiska diktaturerna arbetar tillsammans för att stoppa demokratikämpar, och att Kazakstan inte kommer vara detsamma när krutröken har lagt sig.

ANNONS