Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Föräldrar vill inte låta sina barn gå ensamma till sina fritidsaktiviteter. Bild: Vegard Wivestad, Grøtt

Karin Pihl: Barn rånas på väg till fotbollen – nytt normaltillstånd?

Statistik bekräftar att personrånen ökat fram till 2017. Våldet är ett resultat av att de socioekonomiskt svaga områdena låtits växa i Sverige.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Aspudden är ett trivsamt medelklassområde i Hägersten, strax söder om Stockholms innerstad. Här handlar medvetna människor ekologiska varor i den lite för dyra matbutiken i centrum. Närheten till Mälaren och grönområden, i kombination med det ”citynära” läget, gör stadsdelen attraktiv för småbarnsfamiljer. Men på senare tid har idyllen fått sig en törn.

Mellan mitten av februari och mitten av mars rånades nästan en person om dagen i Hägersten. Det är dubbelt så många som för ett år sedan. Offren är ofta pojkar i 12-årsåldern. Förövarna hotar och misshandlar barnen och stjäl jackor och mobiltelefoner.

I ett inslag i SVT:s Veckans brott berättar en pappa hur hans son blev omringad av äldre killar på väg till fotbollsträningen. Nu har fotbollsklubben ordnat så att barnen hämtas upp av vuxna och tillsammans promenerar till planen.

Hägersten är inte det enda området i Sverige som drabbats av en rånvåg. Nyligen uppmärksammades ett brutalt rån i Nacka, där en 18-åring blev kidnappad, skjuten i benet och knivskuren. Lund, Eskilstuna, Uddevalla och Helsingborg är bara några orter som plågats av upprepade rån. Statistik från Brå bekräftar att personrånen ökat fram till 2017, men ännu finns inga siffror från 2018.

Vad är det som gör att rånen mot barn ökar? David Sund, gruppchef på polisen i Skärholmen, säger till SVT:s Veckans brott att vissa unga män anser att det är roligt att råna. Det blir en spännande maktkamp. Men det har också med status att göra. ”Är man från ett socioekonomiskt svagt område vill man ha samma status som de från ett rikt område”, säger han.

Den som rånar för att uppleva spänning i vardagen, eller för att tillfredsställa abstrakta hämndbegär, har en avhumaniserad syn på andra människor. Detta är mycket allvarligt, och att motverka problemet är inte lätt. Våldet är ett resultat av att de socioekonomiskt svaga områdena låtits växa i Sverige.

Det skapar social misstro och klyftor mellan grupper, vilket i sig är en grogrund för våld. Att enbart bura in de som i dag rånar kommer inte att hjälpa långsiktigt. De sociala problemen finns kvar, och kommer att producera nya rånare.

I en krönika i Dagens Samhälle (8/3) frågar sig skribenten Peter Santesson vad som kommer hända med den generation som växer upp i ett samhälle där tröskeln för våld är låg och där risken för rån alltid finns närvarande i medvetandet. ”Det som för mig är ett nytt och chockerande landskap som rusar förbi utanför fönstret är bara deras normaltillstånd”, skriver han.

Svaret är inte givet, men inte heller svårt att föreställa sig. Klassklyftor och misstro mellan grupper kommer inte att minska under överskådlig tid. Människor kommer helt enkelt att anpassa sig. Som konsekvens sjunker det sociala kapitalet och sammanhållningen.

Vad får det, i sin tur, för följder rent politiskt? Om folk upplever att staten inte kan skydda barnen – vad gör det med viljan att betala hög skatt? Ju förr politikerna börjar fundera över det, desto bättre.