Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sjuksköterska. Förtjänar en bättre löneutveckling. Bild: Claudio Bresciani/TT

Karin Pihl: Att ha samma lön hela livet är inte rimligt

Löneutvecklingen i vården – liksom i andra offentliga yrken – är för dålig. Men facket måste välja mellan höga ingångslöner eller en god löneutveckling.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Efter att piloterna gått tillbaka till arbetet har strejk- varslet nu nått marken. Vårdförbundet och arbetsgivarna SKL, Sveriges kommuner och landsting, och Sobona, kommunala företagens arbetsgivarorganisation, är inte överens.

Ett nytt kollektivavtal skulle vara på plats den 1 april. Men arbetsgivarna och facket står för långt ifrån varandra. Medlare har kallats in, utan att hittills ge resultat. Risken är att Vårdförbundets 90 000 medlemmar går ut i strejk.

Konflikten rör framförallt den dåliga löneutvecklingen för sjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Vårdförbundet kräver att särskilt yrkesskickliga personer ska få en löneförhöjning med 10 000 kronor i månaden. Detta med hänvisning till att lönespridningen och löneutvecklingen ska öka. Den som arbetat länge och utvecklat en yrkes- skicklighet ska givetvis ha mer betalt än den som är ny.

Vårdförbundet har rätt i det. Löneutvecklingen i vården – liksom i andra offentliga yrken – är för dålig. Att ha ungefär samma lön yrkeslivet ut är inte rimligt. Enligt Vårdförbundets egna beräkningar har en barnmorska en så kallad lönespridningskvot på 1,28. Samtliga yrken med liknande utbildningsnivå har en kvot på knappt 2, vilket betyder att den som tjänar mest har en dubbelt så hög lön som den som tjänar minst i samma yrkesgrupp. En tandläkare kan dubbla sin lön över åren, men det är i praktiken omöjligt för en sjuksköterska.

Lönebildningen är enligt Vårdförbundet ”framtung”. Allt krut läggs på ingångslönerna. ”Ingångslöner för sjuksköterskor kan i dag ligga på runt 27 000 kronor i månaden och ligger i slutändan, efter ett helt arbetsliv, kanske på 36 000 kronor”, säger Annelie Söderberg, Vårdförbundets förhandlingschef, till Affärsvärlden (22/2).

Hon har helt rätt i att det är orimligt. En alltför sammanpressad lönestruktur är inte bara orättvis utan kan också skapa en dålig stämning på arbetsplatsen. De som slitit i flera decennier ser hur yngre kollegor glider in på en lön som inte ligger särskilt långt från deras egen, vilket kan skapa osämja. Det är dock slående att facket inte ser sin egen del av detta.

Nu talar man om lönespridning och att ett långt arbetsliv ska ge resultat på lönekontot. Men löne stagnationen är till stor del ett resultat av den lönehöjarrörelse som fanns bland sjuksköterskestudenterna för några år sedan. I hela landet demonstrerade studenter och nyutexaminerade för högre ingångslöner under parollen ”inte under 25 000”.

Många nyutexade sjuksköterskor kom överens om att nobba arbetsgivare som inte levde upp till dessa lönekrav. Resultatet blev att ingångslönerna höjdes med över 4 procent – en betydligt högre ökning än för andra yrkesgrupper. Nu höjs nya krav på ”inte under 30 000”.

En konsekvens av de höjda ingångslönerna är att löneutvecklingen stagnerar, eftersom det inte finns något utrymme att höja lön- en över tid. Om Vårdförbundet anser att dålig lönespridning är ett problem – varför satte man inte ner foten mot de krav som de unga sjuksköterskorna krävde för fem–sju år sedan? Man måste välja mellan höga ingångslöner eller en god löneutveckling. Det måste facket ta fasta på – mot arbetsgivaren såväl som inför nyutexaminerade kollegor.