Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Gängkriminaliteten fortsätter att skapa rubriker, och antalet skjutningar med dödlig utgång ökar. Bild: Johan Nilsson/TT
Gängkriminaliteten fortsätter att skapa rubriker, och antalet skjutningar med dödlig utgång ökar. Bild: Johan Nilsson/TT

Joakim Broman: Kampen mot gängen får inte bli en politisk dagslända

Gängkriminaliteten har de senaste decennierna brett ut sig både på längden och bredden. Regeringen har presenterat en rad åtgärder men kampen mot gängbrottsligheten kommer att ta tid och kräva uthållighet.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

De dödliga skjutningarna i Sverige ökar. Budskapet från Brottsförebyggande rådets nya rapport (26/5) är kanske inte särskilt förvånande för den som följt nyhetsrapporteringen de senaste åren.

Brå konstaterar att Sverige ligger väldigt högt i antal skjutningar med dödlig utgång, jämfört med övriga Europa: cirka 12 dödsskjutningar per miljon invånare, jämfört med genomsnittet på 8.

Jämförelser med andra länder kan vara svåra att göra eftersom definitioner och rättssystem skiljer sig åt, men Brå konstaterar också att inget annat land i studien heller uppvisar sådana ökningar som kan noteras i Sverige.

Oavsett om man tittar på nivå eller trend är den svenska situationen allvarlig. Gängkriminaliteten har de senaste decennierna brett ut sig både på längden och bredden.

I sin bok Gangsterparadiset (Forum, 2020) skriver kriminaljournalisten Lasse Wierup om framväxten av den organiserade brottsligheten i Sverige. Från en handfull grupperingar i början av 1990-talet hade antalet kriminella gäng växt till ett 50-tal när Wierup gav ut sin bok Svensk maffia 2007.

Wierup förutspådde att det var under 2010-talet som "den verkliga kampen mellan samhället och de kriminella gängen skulle stå”. Tyvärr är det ett dystert facit som summeras när decenniet passerat.

De kriminella MC-gängen, som vid den tiden var dominerande i den organiserade brottsligheten, har fått konkurrens av etniska, klan- eller familjebaserade grupperingar, "varumärkesgäng” som Black Cobra och lokala nätverk med bas i utsatta områden. Antalet kriminella konstellationer bedöms i dag vara cirka 350.

Politiskt har frågan blivit het på senare tid. Förra året lade regeringen fram ett 34-punktsprogram med åtgärder mot gängkriminaliteten, efter samtal med övriga riksdagspartier. Som väntat fanns en hel del symbolpolitik i listan, men flera bra förslag lades också fram.

En utredning ska ta fram förslag på skärpta straff för brott som kan knytas till gäng, "straffrabatten” för unga ska avskaffas, ett system för kronvittnen ska införas. Regeringen har dessutom lovat 10 000 fler poliser till 2024. Frågan är om Polismyndigheten fungerar tillräckligt bra och om det övriga rättsväsendet har tillräckliga resurser.

Även om insatserna visar sig bli träffsäkra kommer kampen mot gängbrottsligheten att ta tid och kräva uthållighet. Det var bristande åtgärder, ett underfinansierat rättsväsende och låg politisk uppmärksamhet – i kombination utanförskap och illa fungerande integration – som möjliggjorde framväxten av den organiserade brottsligheten.

Ljuskäglorna får inte försvinna igen bara för att en ny politisk fråga dyker upp.