Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Sverige är i stort behov av en bred skattereform. Bild: STEFAN GUSTAVSSON / SvD / TT
Sverige är i stort behov av en bred skattereform. Bild: STEFAN GUSTAVSSON / SvD / TT

Joakim Broman: Joakim Broman: Skattesystemet behöver stora reformer

Det svenska skattesystemet är i stort behov av en omfattande översyn, och justeringar som går bortom enstaka procentsatser.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Sänk skatten med 170 miljarder. Det föreslår Karin Svanborg-Sjövall och Jacob Lundberg, vd respektive chefsekonom på tankesmedjan Timbro i en ny rapport (26/11).

Det kan låta som enorma summor, men är faktiskt inte orealistiskt. Sedan millennieskiftet har det svenska skattetrycket som andel av BNP minskat med fem procentenheter, vilket motsvarar hundratals miljarder.

En stor del av de skattesänkningarna har kommit tillbaka till staten genom så kallade dynamiska effekter: Sänkt skatt på arbete innebär att det blir billigare att anställa och att incitamenten för den enskilde att ta ett jobb ökar. Fler i arbete leder till ökade skatteintäkter. Motsvarande samband finns för företag och deras investeringar.

Timbro beräknar att “bara” drygt 100 miljarder inom ramen för deras förslag behöver finansieras med utgiftssänkningar eller reformutrymme från statsbudgeten. Resten täcks av dynamiska effekter, eller av deras föreslagna reformer för fastighetsbeskattningen och momsen.

I utbyte skulle exempelvis de första 10 000 kronorna som en arbetstagare tjänar varje månad vara skattefria, den statliga skatten på inkomster över 490 000 kronor om året avskaffas, och såväl bolags- som kapitalinkomstskatten skulle sänkas.

Det skulle bli mer lönsamt att arbeta, att anställa, att spara och att investera. Ekonomin skulle få en enorm vitamininjektion. På längre sikt skulle det skapa de förutsättningar för tillväxt som Sverige just nu saknar.

Även med en lägre ambitionsnivå än den Timbro har är inriktningen helt rätt. Sverige har fortfarande mycket höga – och skadliga – skatter på arbete, och relativt höga skatter på kapital. Samtidigt är många branscher momsbefriade eller gynnade av en momssänkning, och fastighetsbeskattningen är en av de lägsta i OECD.

En skatteväxling där höjda skatter på konsumtion och fastigheter står i centrum är en mer framkomlig väg än den gröna skatteväxling som ingår i januariöverenskommelsen, eftersom miljöskatter inte är en långsiktig intäktskälla.

Visst reser många svenskar fortfarande ragg när Göran Perssons gamla fastighetsskatt kommer på tal. Men om en mindre höjning sker i samband med en bredare reform där andra skatter går ned, och om de vassaste kanterna från Perssons skatt slipas bort, bör de flesta kunna acceptera det. I slutändan är skatt på fastigheter, i likhet med momsen, en av de minst skadliga skatterna.

Det är än så länge oklart vad som kommer att hända med den “omfattande skattereform” som skisseras i januariöverenskommelsen. Rykten gör gällande att det snarare kommer att bli mindre justeringar under mandatperioden, än ett större grepp i stil med det Timbro föreslår, eller som genomfördes under namnet “århundradets skattereform” i början av 1990-talet.

Det vore synd. Det svenska skattesystemet är i stort behov av just en sådan översyn, och justeringar som går bortom enstaka procentsatser. Villkoren för företagande och incitamenten att arbeta måste förbättras kraftigt. Inte minst måste det svenska skattetrycket fortsätta nedåt om Sverige ska bli konkurrenskraftigt igen.