Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Många kommuner lägger pengar på marknadsföring, samtidigt som man sparar in på utbildningsverksamheten. Bild: NTB

Joakim Broman: Joakim Broman: Kommunal tillväxt kommer inte från reklam

Kommunpolitiker ska inte satsa på att sätta kommunen på kartan utan på sin kärnverksamhet.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

En kommunanställd lobbyist som ska få infrastrukturpengar till Helsingborg. En kommunproducerad såpopera som ska marknadsföra fördelarna med Hörby. Skattesponsring till Skellefteå AIK, Masarna Speedway, Modo Hockey.

Kommunal tillväxtpolitik, ofta i form av försök att “sätta kommunen på kartan”, eller platsmarknadsföring som det heter med ett trendigare ord, tar sig både kreativa och ibland dyra uttryck.

I Dalarnas Tidningar skrev den politiska redaktören Jens Runnberg nyligen (22/9) om hur Avesta kommun sponsrat Masarna Speedway med över två miljoner kronor, utan någon utvärdering. Kommunsåpan “Hörby” om rivaliteten mellan potatisdrottningen Marika Gärdeståhl Tjäder och hennes investmentbankir till bror ska “bara” ha kostat 300 000 kronor. Prisvärt, verkar kommunen tycka i sin årsredovisning, utifrån uppmärksamheten som satsningen fått.

Men som Andreas Bergh, docent och välfärdsforskare vid Lunds universitet och Gissur Erlingsson, biträdande professor vid Linköpings universitet, skriver i Dagens Samhälle (1/11) och Ekonomisk debatt (nr 7 2019) finns inte mycket belägg för att sådana satsningar ger några resultat. Den begränsade forskning som finns har inte lyckats hitta några effekter av marknadsföringsinsatserna.

Det finns dessutom ett större problem i sammanhanget, och det är att även om en kommun lyckas locka till sig flyttströmmar, statliga infrastruktursatsningar eller lokalisering av en myndighet betyder bara det att en annan kommun förlorat motsvarande tillgång. Platsmarknadsföringen är ett nollsummespel utan samhällsekonomiska vinster.

Bergh och Erlingsson förespråkar att kommunerna ska lägga ned reklamsatsningarna, och att tillväxtpolitiken istället ska vara inriktad på åtgärder som blir mer effektiva ju fler kommuner som ägnar sig åt dem. Det kan exempelvis handla om att effektivisera den offentliga förvaltningen, om att arbeta mot korruption i den kommunala byråkratin, eller om satsningar på att förbättra trafikflödena i en kommun.

Inte minst bör kommunpolitiker satsa på sin kärnverksamhet: på barn- och äldreomsorg, skolor och vårdcentraler. Det är möjligtvis inte lika spektakulärt som att ha egna lobbyister, visenter eller såpoperor, men det är troligen lika effektivt när det kommer till att locka invånare och investeringar till kommunen. Dessutom finns en annan fördel: om man misslyckas med att locka flyttströmmar, så har de befintliga invånarna åtminstone fått välfärdssatsningar för pengarna.