En ung person ska flytta till en storstadsregion för att ta ett jobb.
Hyresköerna räknas i år. Men en bostadsrätt i en förort kanske kan vara ett alternativ? Kvadratmeterpriserna är visserligen höga, men en genomsnittlig fast inkomst borde räcka till en liten lägenhet.
Det låter som – och är – en rätt vanlig situation. Tyvärr är det tänkta bostadsrättsköpet helt orealistiskt för den som inte har en ovanligt hög inkomst, en stor kontantinsats eller rika föräldrar som medlåntagare.
Det är inte främst de höga bostadspriserna som är att klandra, utan de kreditrestriktioner som innebär extra pålagor för låntagare.
Bolåne- och skuldkvotstak, ”kvar att leva på”-kalkyler som räknar på 7–8 procents ränta och dubbla amorteringskrav innebär att den som tjänar 28 000 kronor och har en kontantinsats på 150 000 kronor i praktiken är helt utestängd från bostadsmarknaden i Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund, Uppsala, Linköping, Jönköping, Falun, Luleå och Umeå. Bland annat.
Inför införandet av det andra amorteringskravet 2018 varnade ekonomer, politiker och bygg- företag för förödande konsekvenser, inte bara för ungas möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden utan för byggtakten och för ekonomin i stort.
Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen avfärdade kritiken, och menade att de flesta som motsatte sig nya restriktioner talade i egen sak:
”De som nu diskuterar är de som lever ganska bra på den här uppgången. Fastighetsmäklare, byggbolag och banker. De har det ganska bra när det går upp. Men vilka är det som inte har det bra? Det är folk som inte kommer in på bostadsmarknaden, för priserna gick upp tio procent det här året också.” (GP 10/11-17)
I dag har vi svart på vitt. Sedan toppen 2017 har byggandet fallit med 30 procent i riket, och 50 procent i Stockholmsregionen – en historiskt unik nedgång i högkonjunktur, och med direkt koppling till införandet av amorteringskravet. De som Thedéen ville gynna, de unga, måste i stället kuska runt i andrahandsboenden som är betydligt dyrare än om de tillåtits köpa en lägenhet.
Linda Lövgren, bostadsanalytiker på konsultföretaget WSP, pekar i en rapport på hur jämförbara länder gör det lättare för unga att ta sig in på bostadsmarknaden, medan Sverige i stället gör det extra svårt (DN 25/9).
En rapport från Sveriges Byggindustrier beräknar att kreditrestriktionerna kostar upp till en procentenhet i BNP-tillväxt varje år, genom lägre konsumtion och byggtakt. Tidigare vice riksbanks- chefen Lars E O Svensson skriver i en rapport för Stockholms Handelskammare att amorteringskraven införts på felaktiga grunder: den förhöjda makroekonomiska risk som FI använde som motivering finns inte.
Förändrade kreditrestriktioner är sannerligen inte den enda reform som är nödvändig på bostadsområdet. Hyresmarknaden behöver avregleras, bygg- och planläggningsregler förenklas. Skatter behöver ses över och justeras.
Men om inte en hel generation ska stängas ute från ett eget boende är den här frågan brådskande. Kreditrestriktionerna, och särskilt amorteringskraven, måste mildras.
