Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Europaparlamentet i Strasbourg behandlar många frågor som är viktiga för svensk del. Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT

Joakim Broman: Äntligen ett sakpolitiskt EU-val

25 år efter vår egen folkomröstning kanske Sverige äntligen lämnar frågan om ja eller nej till EU bakom sig. Det är inte en dag för tidigt.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Valet till Europaparlamentet närmar sig. Och stödet för det svenska medlemskapet i EU är rekordhögt. En undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs stöd visar att 59 procent är för, och bara 16 procent emot. I Eurobarometern för 2018, en undersökning som genomförs av Europaparlamentet, ansåg 77 procent av svenskarna att medlemskapet var bra för Sverige.

Brexit-kaoset, som präglat såväl brittisk som europeisk politik sedan i juni 2016, är en viktig förklaring. Dels har Theresa Mays misslyckade försök att få igenom sitt utträdesavtal tydliggjort att de krafter som samlades i ”Leave”-kampanjen i själva verket var en mängd motstridiga viljor. Löftet om att ”ta tillbaka kontrollen” – för övrigt ett budskap LO kopierat till årets valkampanj – har ironiskt nog blivit motsatsen.

Britterna kan inte enas om på vilka villkor man vill lämna, eller vilken relation man därefter ska ha till unionen. Resultatet är ett lamslaget parlament och en premiärminister som lovar att avgå först om hon får som hon vill.

Detta har inte bara påverkat väljarna utan även de svenska partierna. I början av februari meddelade Sverigedemokraterna att partiet inte längre kommer att driva svenskt EU-utträde. Några veckor senare följde Vänsterpartiet efter, när partiets EU-valkonferens röstade igenom partiledaren Jonas Sjöstedts förslag om pausat utträdeskrav.

25 år efter vår egen folkomröstning kanske Sverige äntligen lämnar frågan om ja eller nej till EU bakom sig. Det är inte en dag för tidigt. Särskilt eftersom unionen nu befinner sig i ett formativt skede, och inte bara på grund av Brexit. Lissabon-fördragets arbetssätt har satt sig. En ny långtidsbudget ska antas. Den inre marknaden måste utvecklas och fullbordas, och fler externa handelsavtal slutas. Frankrikes president Emmanuel Macron har lagt fram långtgående tankar om hur samarbetet ska utvecklas. EU:s system för utsläppshandel, EU ETS, behöver skärpas.

På alla dessa områden behövs Sveriges röst. Tyvärr verkar regeringen lika distanserad som vanligt när Socialdemokraterna styr.

Stefan Löfven (S) spelar dubbelt i frågan om den sociala pelaren och lovar att vara ”snålast i EU” när det kommer till Sveriges medlemsavgift, i stället för att peka på prioriteringar i budgeten. Fyra ministrar i hans regering har dessutom missat hälften av sina ministerrådsmöten.

Detta förhållningssätt bör belysas i valrörelsen. Dessutom finns enskilda och mer kortsiktiga sakfrågor som engagerar många väljare, och som bör lyftas upp i debatter och utfrågningar. Varför överimplementeras EU-direktiv så ofta i svensk lagstiftning, som i fallet med vapendirektivet?

Det visar sig att det finns många viktiga frågor som inte besvaras av huruvida man vill gå ur eller stanna kvar i EU.