Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Självvalt livsslut innebär rätten att bestämma när och hur livet ska avslutas. Bild: Paul White
Självvalt livsslut innebär rätten att bestämma när och hur livet ska avslutas. Bild: Paul White

Christoffer Heimbrand: Jag vill leva, jag vill dö med värdighet

Rätten att bestämma över sitt liv innefattar också rätten till en värdig död.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Att få bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv är den mest grundläggande utgångspunkten i ett liberalt samhälle. Alternativet är att någon annan bestämmer över dig och fattar besluten åt dig.

Nyligen hände något historiskt. En 86-årig kvinna blev den första spanjorskan att få assisterad dödshjälp. Spanien legaliserade nämligen aktiv dödshjälp, eller självvalt livsslut som det också kallas, tidigare i somras. Familjen beskrev hennes bortgång som “ett mycket värdigt slut” (DN 1/8).

Den som har ett kroniskt tillstånd som orsakar outhärdlig smärta eller har en allvarlig och obotlig sjukdom kan välja att få hjälp av den spanska sjukvården att somna in. Självvalt livsslut är i dag tillåtet i en rad europeiska länder och Portugal står näst på tur.

Modellen som förespråkas i Sverige innebär att läkare kan skriva ut ett läkemedel till en patient som har högst sex månader kvar att leva. Bedömningen av patientens tillstånd ska göras av två separata läkare som bland annat ska säkerställa att patienten har kapacitet att själv fatta beslutet. Därefter kan läkemedlet skrivas ut och patienten väljer sedan själv om hon vill ta det eller inte.

Frågan handlar i grunden om självbestämmande och livskvalitet i livets slutskede. Rätten att bestämma över sitt liv innefattar också rätten till en värdig död. Frågan är särskild viktig för människor med terminal sjukdom där den palliativa vården inte räcker till.

Det är också, som ibland framförts som motargument mot aktiv dödshjälp, en falsk motsättning att man behöver välja mellan att satsa på den palliativa vården och att tillåta självvalda livsslut. Båda två ämnar att göra livets slutskede mer värdigt. En tredjedel av patienterna som ansökt om dödshjälp tar aldrig den utskrivna medicinen, men kan ändå vila i tryggheten att möjligheten finns.

I Sverige har både Miljöpartiet och Liberalerna öppnat för att tillsätta en utredning som ska undersöka om aktiv dödshjälp ska tillåtas och hur det ska regleras. Även Moderaterna och Sverigedemokraterna utreder internt hur de ska ställa sig i frågan.

Övriga riksdagspartier säger i dagsläget nej till att ens tillsätta en offentlig utredning. Det är ett märkligt förhållningssätt. Oavsett vad man tror att en sådan utredning kommer landa i är det intellektuellt mest hederliga att i alla lägen välkomna ny fakta och mer kunskap.

Även om frågan om självvalda livsslut är komplex, inte minst i praktiska avseenden, är det en viktig frihetsfråga.

Sverige borde följa efter de länder som öppnar upp för reglerad dödshjälp och mer egenmakt.