Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Fullt. Många förskolor är underbemannade, samtidigt som föräldralediga allt oftare får lämna sina äldre barn på heltid. Bild: Janerik Henriksson/TT
Fullt. Många förskolor är underbemannade, samtidigt som föräldralediga allt oftare får lämna sina äldre barn på heltid. Bild: Janerik Henriksson/TT

Malin Lernfelt: Inget mer valfläsk till föräldralediga

Att föräldralediga kan lämna barn på stökiga och underbemannade förskolor gör inte situationen bättre inom barnomsorgen.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal. Här kan du läsa fler ledarartiklar.

Det är märkliga tider vi lever i. Många föräldrar tycks anse sig oförmögna att ge sina små barn den stimulans och omsorg de behöver. Att lämna tvååringar på stökiga, underbemannade förskolor när den ena eller båda föräldrarna är hemma med ett yngre syskon anses oproblematiskt.

Borde inte möjligheten att få tillbringa föräldraledig tid med barnen – må de vara ett, två eller fler – vara det mest värdefulla vi har i ett samhälle som i många hänseenden kräver att föräldrar jobbar heltid under större delen av barnens uppväxt? Varför ses det inte som en självklarhet att föräldrar är kompetenta nog att hantera mer än ett barn åt gången, och dessutom bör göra det med tanke på den kaosartade situation som råder inom förskolan?

Enligt lagen har familjer rätt att lämna syskon över ett år på förskolan minst 15 timmar i veckan samtidigt som de är hemma med ett spädbarn.

Många kommuner har dock valt att utöka den tiden, och på vissa håll har främst rödgröna styren valt att låta föräldralediga lämna sina barn på förskolan 40 timmar i veckan. När den nya majoriteten i Stockholm nu utreder möjligheten att återigen minska maxtiden hörs många upprörda röster från föräldrar som uppenbarligen tycker att deras små barn har det bättre på förskolan än hemma.

Det är ofattbart, av flera skäl. Hur allvarlig situationen är på många förskolor har bland annat Lärarförbundet, som organiserar förskollärarna, varnat för gång på gång. Lokaler som inte räcker till, höga ljudnivåer, personalbrist och små möjligheter för pedagogerna att utföra ett arbete i linje med läroplan och skollag är snarare regel än undantag.

Allra tuffast är situationen för de barn vars föräldrar måste arbeta heltid, och som inte har något annat val än att lämna sina barn mellan 7 och 17 fem dagar i veckan. När barngrupperna fylls till bristningsgränsen är det de barnen som får betala priset för vänsterpolitikernas valfläsk.

Förskolans uppgift var ursprungligen att vara en trygg miljö för barn när deras föräldrar arbetade. Senare har lärmiljön betonats allt mer, vilket är bra. Men den delen är främst något som gynnar äldre förskolebarn. För de allra flesta 1–3-åringar torde det vara tämligen odiskutabelt att om man har en valmöjlighet, är det bäst att vara med familjen.

Det betyder inte att leklust och interaktion med andra barn inte kan tillgodoses på annat sätt. Samtidigt måste det vara grundläggande att miljön i förskolan är så bra som det bara är möjligt för de små barn som är där. Att den är stabil och trygg, utan för stora grupper och ständigt nya människor att knyta an till.

Frågan vi egentligen bör diskutera är om föräldralediga bör ha rätt att lämna barn under tre år på förskolan överhuvudtaget. Eller om det inte är bäst både för dessa barn, deras små kompisar på förskolan och för samhällsekonomin om föräldralediga mammor och pappor i högre grad tog ansvar. För alla sina barn.